Campus i Örebro är mysigt, och väldigt litet om man jämför med Lunds Universitet. Där finns universitetet verkligen överallt - LTH, Eden, Vårdvetenskapliga, EC, Juridicum och alla möjliga små hus och kvarter inne i stan. Här finns Campus. Punkt. Det är ungefär lika stort som halva LTH. :P
Jag tog med mig Jakob som moraliskt stöd för resan, och när 12:an stannat vid Studentgatan så kändes det helt rätt. Det såg fint och inbjudande ut, varken överväldigande eller fjuttigt. Mitt intryck av hela området är att man ser väldigt mycket himmel, för det finns inte så höga hus runt omkring och jag tror Campus ligger på en liten höjd (eller så sträckte området på ryggen för att jag var där). Jag registrerade mig, hittade en annan hälsoutvecklare, fick en liten rundvandring av en puckad faddertjej, sen följde skitmånga timmar introduktion. Lärare i ämnen jag inte ens ska läsa berättade om sina kurser, rektorn höll ett träigt tal, Kårrepresentanten var jättenervös... Men min studievägledare, en norrländsk tant, var rolig.
Vi bjöds på quesadillas och nachos, sen pratade jag lite med min faddergrupp. Det var en riktig introduktionsdag, det var så härligt att känna igen sig i hörsalsmentaliteten. Men det är frustrerande, detta att hitta personer som valt samma väg i livet som du, men ni har inget att prata om. De ställer artiga frågor, jag svarar med påklistrad vänlighet och försöker utvinna så mycket som möjligt av detta första intryck av en vilsen människa. Jag har mycket roligare när jag umgås med människor jag vågar driva med, när jag vet att jag kan skämta och bajs och prutt utan att någon tar illa upp - innan dess håller jag tillbaks väldigt mycket och känner mig halv och uppstoppad. Men det släpper väl sen?
Jag är välkommen till Örebro Universitet och där ska jag stanna i minst tre år.
