Trampar igång!

Jag har tagit tag i saken. Jag köpte ett halvterminskort för jympa på Friskis och Svettis.
Hittills har jag dels tränat ett skivstångspass (jympa plus styrketräning med skivstång under kontrollerade former). Andra träningen blev ett par dagar senare, då jag gick på ki-jympa (jympa med kampsportsinfluerade rörelser, sparkar och slag t ex. Dock ingen kroppskontakt). I lördags var det ett temapass, medeljympa med hårdrock. Självklart var det kass hårdrock, och passet i sig var himla tråkigt.

Självklart har jag träningsvärk, och vissa muskler har det gått hårdare åt än andra. Men det är lika bra, trots skaderisken, att sätta igång ordentligt.

Jag har använt min pulsklocka också! Under Ki-jympan hade jag 133 i medelpuls och 193 som max. Lite oroande är att maxpulsen under hårdrocksjympan var 221 - kan jag öht ha så hög puls utan att tuppa av?
Nu är det bara rätt uppgift att kolla upp vad som egentligen rekommenderas för nån som tränar som jag...

Helgen blev hemsk, men samtidigt bra. I lördags söp jag ner mig, och det gjorde söndagen till en plåga. Självklart påverkade det säkert resultatet av lördagens träning, och antagligen är min kropp lite arg på mig. Hoppas bara jag har fått ur mig alla gifter, för imorgon är jag på't igen! Ska nog gå på samma pass som förra tisdagen, trots att det var lite tråkigt. Det är det enda som passar i tid.

Hurra för mig!

Det ..ehum.. goda livet

Kära blogg.
Jag skulle skriva om min träning, min kost och förhoppningsvis mina framsteg. Det har blivit många baksteg. Min mage putar ut utanför byxorna nu. Jag har ingen bra kondis längre, jag blev inte starkare. I somras gick det ju bra under några veckor, men det faktum att löpning är himla trist fick tillslut genomslag. Jag tycker det är astråkigt att jogga.
Min tanke inför träningskortsinköp var att pejla läget om var mina klasskamrater skulle träna, och ifall jag kanske skulle vilja att det skulle påverka mitt val. Men när jag kommit fram till att Friskis & Svettis skulle bli lika bra, och sedan övertygat Jakob om att träna med mig så var det bara kortköp kvar. Lönen på kontot, ambitionen hög - då åker Jakob iväg till Skåne för lite extrajobb, och jag blir jag fett förkyld.
Nu finns knappt pengarna jag skulle köpa kortet för, är inte frisk ännu, och Jakob har hunnit åka till Helsingborg igen.
Självklart har jag, under min inaktiva avvaktande period, käkat jävligt dåligt. När jag väl lagar mat så blir det bra mat - fibrer, omättat fett, mycket protein, grönsaker. Men allt runtomkring! Pluggodis, äppelpaj på kafé, glass på stan, choklad för jag inte ätit på länge... Och när man fyllt magen med godis och skit, så är man varken sugen eller motiverad till att laga mat. Så middagen blir ett par mackor.

En proverbial olycka kommer ju sällan ensam.
Min cykel är obrukbar, och för tillfället är jag inte ens säker på att jag vet var den är.

Vi kan dela upp målbilden och verkligheten så här:
Vardagsmotion genom cykeltransport - bussresor som kostar pengar
Avslappning med yoga på F&S - huvudbry om pengar och missade föreläsningar
Frukost, lunch, middag, mellanmål - ingen frukost, lunch på stan, godis här och där
Kondis och styrka på F&S - förkylning och tandvärk

Handlingsplan:
1. Köp träningskortet
2. Lämna in cykeln för prisförslag
3. Bli frisk
4. Träna
5. Förstör inte effekten av träningen med godis

Ah, nu har jag lättat på trycket.

Familjerna Krochmal

Under 24 timmar hann jag träffa många Krochmal. Igår, mitt i min Förkyld & Bakfull-dag, kom herr Krochmal hem till oss (vi är unge herr och blivande fru (eller hur det nu blir med den saken) Krochmal). Han lagade Polski grytski till oss alla, och bjöd dem som drack på rödvin.
Jag vet inte om han trivdes så bra hos oss. Jag vet inte om vi trivdes med honom hos oss. Jakob hade inga problem att prioritera sin matematik före familjärt umgänge, medan jag hade problem att uppskatta herr Krochmals samtalsmetoder. Han hoppar liksom över det man säger och fortsätter prata själv. Gärna raljerande, kritiskt och länge om något jag inte alls bryr mig om, eller är det minsta insatt i - till exempel svenskar som satsar sina pengar i obligationer. Han fick sova på en madrass i det tredje rummet, medan jag och unge herr Krochmal, täppta i näsan båsa två, kröp ner i sängen. Herr Krochmal, d.ä. och d.y., körde till Helsingborg tidigt imorse för att jobba med betonggolv.
Själv har jag sorterat skitmycket 'viktiga' papper, och under tiden insett att jag varit på väg att sortera mina 'viktiga' papper så länge att många inte har nånsomhelst relevans längre. Mycket slängdes, en del sattes in i pärmar, och en stor del lider av olika grader av sortering. Jag har kommit fram till att papper en kort tid får befinna sig i en brevkorg, en sån här , men måste snabbt sorteras in i en pärm. Pärmar är bättre än tidskriftsamlare och mappar. Pärmar kan man bläddra i.
...sen shoppade jag på H&M (how fjortis!). Två långärmade svarta toppar (en knytbolero, och ett linne med ärmar (?)) och en massa billigt smink. Det jag dock ägnat mest tid till idag, är ju faktiskt fler Krochmal. Denna gång en fru Krochmal. Jakobs mamma och hennes sambo köpte ju helt plötsligt ett hus, som ligger väldigt nära där vi bor. Jag har sett det utifrån, men idag var jag inbjuden att se insidan och självklart hjälpa till att bära grejer. Jakobs mormor besökte oss en stund. Sen blev jag bjuden på pizza!
Jag saknar Jakob, men är nöjd med de perioder då han är borta och min ordningssamma sida vågar titta fram. Jakobs snickarmamma gav mig också en massa inspiration till hyllkombinationer, krukupphängningsmetoder och syprojekt.

Förväntan och frustration

Campus i Örebro är mysigt, och väldigt litet om man jämför med Lunds Universitet. Där finns universitetet verkligen överallt - LTH, Eden, Vårdvetenskapliga, EC, Juridicum och alla möjliga små hus och kvarter inne i stan. Här finns Campus. Punkt. Det är ungefär lika stort som halva LTH. :P
Jag tog med mig Jakob som moraliskt stöd för resan, och när 12:an stannat vid Studentgatan så kändes det helt rätt. Det såg fint och inbjudande ut, varken överväldigande eller fjuttigt. Mitt intryck av hela området är att man ser väldigt mycket himmel, för det finns inte så höga hus runt omkring och jag tror Campus ligger på en liten höjd (eller så sträckte området på ryggen för att jag var där). Jag registrerade mig, hittade en annan hälsoutvecklare, fick en liten rundvandring av en puckad faddertjej, sen följde skitmånga timmar introduktion. Lärare i ämnen jag inte ens ska läsa berättade om sina kurser, rektorn höll ett träigt tal, Kårrepresentanten var jättenervös... Men min studievägledare, en norrländsk tant, var rolig.
Vi bjöds på quesadillas och nachos, sen pratade jag lite med min faddergrupp. Det var en riktig introduktionsdag, det var så härligt att känna igen sig i hörsalsmentaliteten. Men det är frustrerande, detta att hitta personer som valt samma väg i livet som du, men ni har inget att prata om. De ställer artiga frågor, jag svarar med påklistrad vänlighet och försöker utvinna så mycket som möjligt av detta första intryck av en vilsen människa. Jag har mycket roligare när jag umgås med människor jag vågar driva med, när jag vet att jag kan skämta och bajs och prutt utan att någon tar illa upp - innan dess håller jag tillbaks väldigt mycket och känner mig halv och uppstoppad. Men det släpper väl sen?
Jag är välkommen till Örebro Universitet och där ska jag stanna i minst tre år.

Det är dags

Det är dags att göra något av den här vackra sommaren. Det är dags att inte bara jobba - äta - sova.

Sen jag flyttade till Örebro har fritiden varit ovarierad. Några vänner utöver Jakobs två kompisar har jag inte här, och det är väl fröet till min ostimulerande tillvaro. Allt trevligt umgänge har ju behövt ske med Jakob - och man ska inte leva genom sin partner! Jag har badat en gång i Örebro. Min enda resa var en helg i Molkom och det var ju lika upplyftande som en resa till ett radhus i en håla med en gubbe möjligen kan vara.
Jag kom igång med träningen, för en kort period. Var ute och sprang och gick på utejympa under två veckor, men det kom av sig. Det gjorde med nedslagen. Ingen kämparglädje här inte... Under tiden efter det har jag läst in mig som fan på styrketräning, men har dock aldrig kommit iväg till gymmet på riktigt.
Nu, däremot, väntar ett par bra veckor. Tror jag. Idag ska jag och Jakob till min pappa, för imorgon ska vi segla. Min syster, hennes kille, Thor och pappa, plus vi då, ska ut och guppa i Stockholms skärgård i ett par dagar. Sen ska jag träffa lite kompisar i Stockholm innan jag åker hem.
Sen ska jag på utbildning i två dagar för att lära mig Polisens växel och deras organisation, eftersom jag kommer att jobba extra där under terminen. Spännande!
Och nästa helg, ser ni, då ska jag och Jakob tillbaks till Lund för att träffa våra vänner, dricka Åsens Lantmjölk i mängder, fika, gärna festa. Men mest vill jag umgås med en massa människor. Saara, Daniel, Daniel, Eleni, kanske Bodil, Björn, Stefan, ja alla möjliga...
Sen när jag kommer hem är det bara ett par dagar kvar till upprop på universitetet... :D

Trög start

Vaknade för tidigt idag igen, och det gick inte att somna om. Låg dessutom vaken ungefär en timme mitt i natten. Sömnproblem, bara att konstatera.

Idag har varit en bra dag på motionsfronten!
Promenad in till stan
Promenad från stan
Trots trötthet och ordentlig lokal huvudvärk tog jag med mig Defleshed i lurarna och stack ut.
Gick fem minuter till skogen
Joggade hela spåret (2,7 km) utan att gå - äntligen! Tog 16 minuter den här gången.
Gick fem minuter hem från skogen
Var helt slut när jag kom hem, skuttade inte ens upp för trapporna som jag brukar! Lite styrkeövningar när jag kommit hem:
Dips från stol 3x9
Armhävningar på knäna 3x11
Dubbelvridna crunches 2x12
Sen fick jag alldeles jävla ont i magen - det började redan när jag gick hem från skogen, men jag tänkte inte mer på det. Nu har jag en jävla kramp i övre delen av magen. Hoppas det blir bättre med lite uppvärmd fiskgratäng.

Jakob har äntligen upptagit sitt välbehövda rollspelande, och är hos Tommy just nu. Jag väljer att hoppa över rollspel en period. Känner inte att jag någonsin hamnar i det där stadiet av inlevelse. Jag känner mig som en katt bland hermelinerna, som att jag bara låtsas vara 'inne i det'. Jag låtsas att jag låtsas, kan man väl säga? Jag börjar nog om igen, och inser att det kanske bara krävs en lång startsträcka.

Jakobi!

Jag har motionerat igen! Joggade 11 min, sen gick fem, och joggade fem igen. Det går bättre och bättre - mm! När jag kom hem blev det återhämtningsmellanmål, sen gjorde jag ett par styrkeövningar för magen som jag hittat i iFORM (himla proffsiga övningar btw, kolla själva http://www.iform.se/polopoly.jsp?d=1273&a=10131). Nu ska jag snabbduscha, och sen möta Jakob på stationen. Åh, det ska bli krame...

Kvavt

Grannarna ovanför väcker mig nästan alla morgnar. Killens steg låter som han inte trodde det fanns någon morgondag, det låter som att de flyttar lådor längs golvet varenda dag, och så är det barnet... leker med grejer på golvet som dunsar och klonkar. Detta händer alltid vid ungefär niotiden på morgonen. Ibland redan åtta, ibland väntas det till klockan tio.
Idag väcktes jag klockan nio. Det var helt ok att gå upp då, men när det är lördag ska jag få bestämma själv om jag ska sova till nio eller tolv! Känns snopet att ha gått upp vid bra tid när det är på grund av andra makter än mina.
På balkongen intogs frukosten, och jag passade på att låta förmiddagssolen grilla fläsket lite. Vidare ägnade jag tid åt håret: blekte igen (tror jag nu nått punkten där de gula nyanserna inte försvinner av blekning, det är dags för White Toner från Directions, och silverschampo), trimmade sidorna och klippte ur tuppkammen lite.

Jag skulle ju träffa Rosie, och när jag kommer på att hon kanske ringt min gamla telefon - som jag glömt på AGA, så ringer jag såklart upp henne. Men hon var på väg till akuten! Hon har haft ont i magen hela veckan, men nu blev det tydligen värre. Hoppas allt blir bra, jag får ringa henne igen senare...
Krille hade fullt upp med gos när jag ringde honom, men bestämde möte på stan alla tre. Men han lämnade återbud när hans schema blev pressat. Suck.
Efter lunch cyklade jag in till stan för att försöka leta efter svarta stretchjeans, användbara skor och hantlar. Utan pengar denna gång också, men också utan fynd. En choklad-caffelatte fanns dock med i min budget innan jag cyklade hem igen.
Husligt värre - jag har dammsugit, och nu ska jag tvätta!

Tjillevippen!

Köpcentrum utan inköp

Mariebergs köpcentrum erbjöd inga överraskningar eller något spännande utbud. Intersport hade inga hantlar jag ville ha (billiga 4 kg), svarta stretchjeans är ungefär lika vanliga i affärerna som mammutar är på jorden, de skor jag gillade var inte alls såna jag behövde (önskas: svarta sportiga promenadskor som ser coola ut till tuppkam, finnes: mockastövlar med kilklack).

Jakob berättade för mig att Krilich Berglomi (ja, Krille, då) hade ringt honom för att umgås. Men jag kan ju umgås med honom istället! Mr Berglomi har dock stängt av sin telefon.

Jag är verkligen hungrig och känner mig (för ungefär sjuttioelfte dagen i rad) rätt grinig. Jag ska tina laxburgare, göra bulgur och lite steka lite wokgrönsaker, då kanske jag får någon sorts stabilt blodsocker. Hoppas det blir gott också. Önskar jag hade haft basilika och mozzarella.

Mariebergs Köpcentrum

Jag har bestämt mig för att åka till Mariebergs Köpcentrum bara för att titta. Jag ska kolla efter skor, hantlar, svarta stretchjeans och ... nja, säkert tusen andra saker. För jag har inget bättre för mig!

Första posten!

Kära blogg.
Det här är min första post i dig. Jag ska behandla dig väl - som ett barn, med massor av kärlek, tålamod och uppmärksamhet. Kanske mest uppmärksamhet.

Idag vaknade jag med jätteplufsiga ögon, knappt att jag såg dem i spegeln när jag kollade efter. Jag hade inte speciellt mycket träningsvärk från joggingen igår, vilket jag inbillar mig tyder på att jag är vältränad.