Light.

På Kolozzeum (länk till höger) har det just postats en länk till en stor, och nu ganska berömd, studie (granskad och peer-reviewed) som visar att aspartam är en "multipotential carcinogenic agent" vid ännu lägre doser än de accepterade gränsvärdena idag.
Coca-Cola gjorde alltså rätt i att byta sötningsmedlet i sin light-version till sukralos. De gjorde däremot jättefel som lanserade en 'ny' Coca-Cola, vid namn Zero. Som - ni gissade rätt - är sötad med aspartam. Nu finns det inga tvivel om att aspartam är väldigt onyttigt. Det är cancerogent. Jag har dessutom läst att det finns skäl att tro att den söta smaken i sig kan ge insulinpåslag, vilket suger jättemycket om man tror att effekten blir noll på blodsockret och därmed insulinet.
Hur ska vi göra? Är sukralos frälsaren för alla light-älskare?
Min fråga är istället; ska det verkligen vara tillåtet att vänja sig vid så söta livsmedel? Ju sötare ett sötningsmedel är, desto mer cancerogent är det. Kalorier eller inte.
Våra kroppar är inte gjorda för de raffinerade kolhydrater vi äter (socker, vitt mjöl), de är inte gjorda för de syntetiska ämnen vi lurar i oss (aspartam, transfett), och våra kroppar är definitivt inte gjorda för att äta så mycket mättat fett som vi äter.

Hur mycket fibrer äter du? Vet du att brist på fibrer i kosten är en bidragande faktor till dåliga kolestorolvärden? Vet du att brist på fibrer i kosten gör att gifter blir kvar längre i ditt tarmsystem och höjer markant din risk att få någon typ av tarmcancer?

Vet du att varje gång du sötar din mat med socker, varje gång du dricker läsk, varje gång du äter bakverk eller godis, så ersätter du stor mängd vitaminer, mineraler och andra antioxidanter (som du hade fått i dig om du åt bra oraffinerade livsmedel) med tomma, och väldigt många, kalorier.

Att vänja sig vid att äta söt mat, rik på mättat fett, lättuggad och färglös, är precis lika farligt som att bli beroende av nikotin eller alkohol.
Skillnaden är att ingen höjer på ögonbrynen när du sitter i matkoma efter lunchen. Att ingen skickar dig till terapeut om du är överviktig. Att ingen säger 'det där är inte tillåtet här' när du äter kebabtallrik.

Om man får träningsvärk i käkarna av att äta bra mat (mycket fibrer, färska grönsaker, hela korn, bönor) under en dag, då har man gjort väldigt fel, väldigt länge.

Sporadism, sporadiskhet, sporaditet?

De senaste veckorna har jag hursomhelst tränat sporadiskt. Nej, det var snällt sagt. Jag hade ett uppehåll eftersom jag kände mig konstant på väg att bli förkyld. Det känns fortfarande så! Men till slut struntade jag i det och tränade ändå.
Det splittade programmet går bra, men jag har inte bytt benpress mot knäböj än. Det är ju redan två helt nya övningar i passet som jag vill få in snitsen på; marklyft och stångrodd.
Påsken är ju i princip över nu. För mig var den bara en extra lång helg då det mesta var stängt. Det är de jävla kristnas fel. Mitt vanliga gym har haft stängt hela påskhelgen, och inte ens Friskis & Svettis höll öppet. Det fjolliga citygymmet nJoy hade dock öppet i lördags och fick påhälsning av oss. Där fanns gott om plats, lyxiga omklädningsrum och parkettgolv. På minussidan: vikterna i maskinerna var utmärkta i intervaller istället för kilon, alla stänger och hantlar låg i oordning i ställena (vad gör de anställda egentligen där?), viktskivorna hade ingen gummibeläggning vilket gjorde dem mycket klämma-finger-benägna när man skulle hänga upp dem, och till sist att de som tränade där var spännisar, mobilpratande störningsmoment eller fnittriga tjejer.


Idag har jag dock fått motion på Gustavsviks äventyrsbad! Där har jag åkt grym rutschbana, snurrat runt i värsta tefat/toalettspolar-grejen, plaskat i vågmaskinen, tappat fotfäste och orientering i "forsen", bubblat i bubbelpoolen, fått ett otal kallsupar, hånglat, stått på händer, lekt med mina låtsashalvbonussyskonbarn och sedan även fått påhälsning av min lika långväga, som goda vän Daniel Hök. Han dök upp hos svärmorsan som ett stopp i sin resa från Stockholm till Lund. Det tackar vi för!