Sporadism, sporadiskhet, sporaditet?

De senaste veckorna har jag hursomhelst tränat sporadiskt. Nej, det var snällt sagt. Jag hade ett uppehåll eftersom jag kände mig konstant på väg att bli förkyld. Det känns fortfarande så! Men till slut struntade jag i det och tränade ändå.
Det splittade programmet går bra, men jag har inte bytt benpress mot knäböj än. Det är ju redan två helt nya övningar i passet som jag vill få in snitsen på; marklyft och stångrodd.
Påsken är ju i princip över nu. För mig var den bara en extra lång helg då det mesta var stängt. Det är de jävla kristnas fel. Mitt vanliga gym har haft stängt hela påskhelgen, och inte ens Friskis & Svettis höll öppet. Det fjolliga citygymmet nJoy hade dock öppet i lördags och fick påhälsning av oss. Där fanns gott om plats, lyxiga omklädningsrum och parkettgolv. På minussidan: vikterna i maskinerna var utmärkta i intervaller istället för kilon, alla stänger och hantlar låg i oordning i ställena (vad gör de anställda egentligen där?), viktskivorna hade ingen gummibeläggning vilket gjorde dem mycket klämma-finger-benägna när man skulle hänga upp dem, och till sist att de som tränade där var spännisar, mobilpratande störningsmoment eller fnittriga tjejer.


Idag har jag dock fått motion på Gustavsviks äventyrsbad! Där har jag åkt grym rutschbana, snurrat runt i värsta tefat/toalettspolar-grejen, plaskat i vågmaskinen, tappat fotfäste och orientering i "forsen", bubblat i bubbelpoolen, fått ett otal kallsupar, hånglat, stått på händer, lekt med mina låtsashalvbonussyskonbarn och sedan även fått påhälsning av min lika långväga, som goda vän Daniel Hök. Han dök upp hos svärmorsan som ett stopp i sin resa från Stockholm till Lund. Det tackar vi för!