Klockan är kvart över två på natten. Jag är nyvaken, det finns ingen mat hemma. Mitt studiemedel har inte kommit, eftersom jag inte kunnat lämna studieförsäkran medan jag varit borta (hyran, internet, el osv ska ju betalas i dagarna). Det har säkerligen ackumulerats en del skolarbete under den gångna veckan, som jag tyvärr inte ens sneglat åt. (Kanske tycker lärarna ändå att jag verkar ambitiös och duktig, bara för jag mailade dem innan jag åkte och frågade efter underlag för deras föreläsningar.)
Nu är alltså klockan snart halv tre på natten här i Sverige. Klockan sju imorse landade vårt SAS-plan på Kastrup i Köpenhamn, efter sju timmars flygning. Jag sov en stund i Jakobs knä på flyget (vi satt två på vår rad med fyra stolar), men jag var vaken större delen av tiden. De visade lite olika film, spelade musik och det fanns till och med spel att spela på skärmen man har framför sig.
Hursomhelst, så hämtade vi bagaget utan större problem (självklart har vi överallt fått vänta på den i skidväska halvt inslagna långsmala kartongen med betongborstar som hamnat bland "stort" eller "skrymmande" bagage) och tog sedan tåget till Hässleholm. Det var ett Öresundståg som stannade i Malmö och Lund... Åh, vilken trevlig syn att se Lunds silhuett!
I Hässleholm väntade vi ett tag på en av Leszeks grabbar för att bli skjutsad till Tyringe. I Tyringe borstade vi bara tänderna, för vi ville åka så fort som möjligt så vi kunde komma hem samma dag. Istället startar inte Jakobs bil. Leszek har redan försvunnit iväg nånstans, så vi väntar in honom så han kan starta bilen med sina startkablar.
Äntligen på väg. Och det är helt otroligt vad trött jag är. Jag håller mig bara vaken en liten bit, sen somnar jag. Och vaknar av att vi är på väg in på en parkering i Jönköping! Jakob är tydligen så trött att han ser i kors. Vi sover en timme i bilen, och åker igen. Men vi kommer verkligen inte långt. Stannar en gång till och sover. Åker lite till. Jakob ser fortfarande i kors! I've got a trick up my sleeve och matar honom med godis. Ha! Sen var allt frid och fröjd, han behövde bara lite blodsocker.
Vi var hemma vid fem, och jag somnade på en gång. Jag sov till ett ungefär, och sen dess har vi köpt mjölk på Statoil. Heavenly mjölk!
Nu tänkte jag ladda upp en massa bilder på bilddagboken!
30 January 2008
Och så lite till Washington Dulles
Terminal B
Klockan 16 lokal tid
Vi har avklarat många timmar sittandes vid bagageclaimen. Jag har somnat kanske fyra fem gånger, och sovit rätt mycket! Mycket tur. Vid halv tre hade SAS öppnat check in, så vi klarade av det och säkerhetskontrollen (självklart tar de sig ett par extra minuter till att kolla Jakobs pass med UV-lampa och grejer... Löjligt.) och sedan fick vi börja gå mot vår terminal. Så, här är vi. vi har köpt fler böcker och ätit en pizzaslice. Här precis intill finns en glassbar, märkt Ben & Jerry's... I will pay them a visit!
Överlag får man säga att Dulles Airport suger. Om man inte får checka in sitt bagage är man begränsad till lokalen för bagageclaim och incheckning. Där finns, som sagt, i princip ingenting and it's not a pretty sight. Här i terminalen är det betydligt bättre, men det beror nog mer på skillnaden på förr och nu än på att detta skulle vara så bra. Solen lyser i Washington, den lyser lite som vintersolen i Sverige, och det är himla lugnt med folk såhär en måndageftermiddag.
Vidare har jag noterat att så fort man kommer förbi inrikesflighterna är människor helt plötsligt bättre klädda och inte lika överviktiga. Det har väl med klass att göra, det är bara de lite mer lyckligt lottade som har rådd att åka över Atlanten.
Oj, just det! Anledningen till varför detta inte postas i realtid (eller?) är att jag inte kommer åt någon internetuppkoppling här. Det ska finnas WiFi, och internetalternativ ska dyka upp när man öppnar browsern. Det har säkert att göra med Linux och/eller Firefox.
Jag ser fram emot att komma hem nu! Det har hänt lite för mycket skit, det har varit för mycket väntan och kass mat för att det ska vara underhållande att vara i Amerika nåt mer. Det dröjer en timme eller så innan vi får checka in, sedan följer en flight på ett väldigt sparsamt befolkat plan (har vi fått veta) som jag tror kommer ta nio-tio timmar. Klockan 07.15 är vi framme i Köpenhamn, och därifrån tar vi nog tåg till Malmö Syd, får skjuts därifrån till Tyringe och förhoppningsvis är Jakob pigg nog att köra hem under dagen. Allt detta spelar väl ingen roll egentligen, eftersom vi förmodligen redan är framme när jag postar detta.
Klockan 16 lokal tid
Vi har avklarat många timmar sittandes vid bagageclaimen. Jag har somnat kanske fyra fem gånger, och sovit rätt mycket! Mycket tur. Vid halv tre hade SAS öppnat check in, så vi klarade av det och säkerhetskontrollen (självklart tar de sig ett par extra minuter till att kolla Jakobs pass med UV-lampa och grejer... Löjligt.) och sedan fick vi börja gå mot vår terminal. Så, här är vi. vi har köpt fler böcker och ätit en pizzaslice. Här precis intill finns en glassbar, märkt Ben & Jerry's... I will pay them a visit!
Överlag får man säga att Dulles Airport suger. Om man inte får checka in sitt bagage är man begränsad till lokalen för bagageclaim och incheckning. Där finns, som sagt, i princip ingenting and it's not a pretty sight. Här i terminalen är det betydligt bättre, men det beror nog mer på skillnaden på förr och nu än på att detta skulle vara så bra. Solen lyser i Washington, den lyser lite som vintersolen i Sverige, och det är himla lugnt med folk såhär en måndageftermiddag.
Vidare har jag noterat att så fort man kommer förbi inrikesflighterna är människor helt plötsligt bättre klädda och inte lika överviktiga. Det har väl med klass att göra, det är bara de lite mer lyckligt lottade som har rådd att åka över Atlanten.
Oj, just det! Anledningen till varför detta inte postas i realtid (eller?) är att jag inte kommer åt någon internetuppkoppling här. Det ska finnas WiFi, och internetalternativ ska dyka upp när man öppnar browsern. Det har säkert att göra med Linux och/eller Firefox.
Jag ser fram emot att komma hem nu! Det har hänt lite för mycket skit, det har varit för mycket väntan och kass mat för att det ska vara underhållande att vara i Amerika nåt mer. Det dröjer en timme eller så innan vi får checka in, sedan följer en flight på ett väldigt sparsamt befolkat plan (har vi fått veta) som jag tror kommer ta nio-tio timmar. Klockan 07.15 är vi framme i Köpenhamn, och därifrån tar vi nog tåg till Malmö Syd, får skjuts därifrån till Tyringe och förhoppningsvis är Jakob pigg nog att köra hem under dagen. Allt detta spelar väl ingen roll egentligen, eftersom vi förmodligen redan är framme när jag postar detta.
Sorglig väntan i Washington
Washington DC, Dulles Airport
Måndag 28:e januari, strax innan klockan 10 lokal tid
Efter precis alla timmar på Las Vegas McCarran (mellan klockan 11 på förmiddagen och midnatt) följde en rätt igenom turbulent flygresa till Washington. Strax under fyra timmar tog det, och jag satt längst bak bredvid två indier. Den ena snarkade (inte för att det hördes så väl genom motordånet) och den andra hade maxvolym i hörlurarna (fast han sov).
Här är vi alltså, på Dulles Airport. Bagaget fick vi på en gång, sen var det dags att hitta frukost. Vi är fast i den här terminalen i åtminstone fyra timmar till, eftersom vi inte kan checka in bagaget förrän då. Vad vi har möjlighet att göra då, är att gå igenom säkerhetskontrollen för att gå till den andra terminalen där det finns – ja, mer än här! Här finns ett kafé med torra mackor, fruktsallad och DET HITTILLS ÄCKLIGASTE KAFFET JAG DRUCKIT! Det finns ett publiknande ställe som tar 13 dollar för en frukost, och det finns ett Starbucks längre bort mot arrivals. Annars finns det bara en stor stor yta med bagageband, och en våning upp finns ändlösa check in-diskar.
Här sitter vi, fast med allt bagage. Ingenting att göra, ingenting att se, och helt otroligt trötta!
Måndag 28:e januari, strax innan klockan 10 lokal tid
Efter precis alla timmar på Las Vegas McCarran (mellan klockan 11 på förmiddagen och midnatt) följde en rätt igenom turbulent flygresa till Washington. Strax under fyra timmar tog det, och jag satt längst bak bredvid två indier. Den ena snarkade (inte för att det hördes så väl genom motordånet) och den andra hade maxvolym i hörlurarna (fast han sov).
Här är vi alltså, på Dulles Airport. Bagaget fick vi på en gång, sen var det dags att hitta frukost. Vi är fast i den här terminalen i åtminstone fyra timmar till, eftersom vi inte kan checka in bagaget förrän då. Vad vi har möjlighet att göra då, är att gå igenom säkerhetskontrollen för att gå till den andra terminalen där det finns – ja, mer än här! Här finns ett kafé med torra mackor, fruktsallad och DET HITTILLS ÄCKLIGASTE KAFFET JAG DRUCKIT! Det finns ett publiknande ställe som tar 13 dollar för en frukost, och det finns ett Starbucks längre bort mot arrivals. Annars finns det bara en stor stor yta med bagageband, och en våning upp finns ändlösa check in-diskar.
Här sitter vi, fast med allt bagage. Ingenting att göra, ingenting att se, och helt otroligt trötta!
27 January 2008
Inte nog med att det brann...
Detta är den första mulna dagen i Las Vegas! Vi vaknade för andra gången på Bellagio, och började packa.
I förrgår fick lite olika info, t ex att vi kunde köpa t ex t-shirt, underkläder och deodorant för att sedan få ersättning för pengarna vi lagt ut. Då köpte vi lite grejer på GAP och H&M (japp, det finns ett H&M i Las Vegas). Sedan fick vi veta att man istället fick hämta ut en tröja var i giftshopen (gällde såklart bara de simpla logo-tröjorna) och deo, tandborte och liknande. Självklart plockade vi ut grejer därifrån också. Jag minns inte mycket annat än att vi sedan somnade gott i vårt rum på Bellagio.
Igår gick vi alla fyra på Bellagios frukostbuffé, och jag smockade som vanligt in ohejdade mängder frukost. På förmiddagen fick vi äntligen ett meddelande på rumstelefonen som löd att vi antagligen kunde hämta vårt bagage på Monte Carlo senare under dagen. Då hade vi redan åkt till Monte Carlo en gång, och dessutom snackat en lång stund med conciergen på Bellagio. Vi åkte till Monte Carlo vid fyra på eftermiddagen och påbörjade en viss väntan. I lobbyn uppträdde Lance Burton, den "master magician" som har en stående show på Monte Carlo i vanliga fall, och tar ut ett antal tiotal dollar för en biljett. Efter nån halvtimmes väntan fick vi komma upp till ett större rum, där våra grejer låg slarvigt ihoppackade i väskorna och i påsar. Vi fick, under bevakning, kolla igenom allt så inget saknades. Vad saknades? Jo, mina 340 dollar som låg i kassaskåpet. De andra grejerna i kassaskåpet var där. Konstigt nog var mina pengar med på deras lista över grejer de hittat i skåpet, men ändå inte där bland mina grejer. Förr eller senare kommer jag få tillbaks dem, men för tillfället är jag nästan pank på dollar.
Vi tog med bagaget tillbaks till Bellagio, och åt sedan en riktigt fin måltid på Smith & Wollenskys, som har skitfina stekar. Jag har verkligen tröttnat på köttkulturen här, så jag tog hälleflundra. Och vilken hälleflundra sen! Jakob mådde kass igen, och åt bara en sallad plus det jag bjöd på av min fisk.
Imorse packade vi alltså, men någon frukost hann vi tyvärr inte med. Vi sprang ett varv på Planet Hollywoods asstora galleria för att hitta Earl of Sandwich, som självklart låg vid entrén när vi skulle gå ut...
Nu följer lite flighter, tidszoner och liknande, så notera att klockan här är tio över två mitt på dagen. Hursomhelst, efter en del bökande med bagage och taxi och sånt var vi på flygplatsen, vi checkade in, gick igenom säkerhetskontrollen, och tog sedan ett litet tåg till terminalen. Med en och en halv timme kvar till flighten satt vi oss ner och åt och drack kaffe för de sista småpengarna. Sen fick vi reda på följande:
Vår flight (13.00 Las Vegas - Denver) skulle bli två timmar försenad pga låga moln.
Detta medförde att vi missade vår atlantflygning (Denver - Frankfurt).
Nästa flygning går sent ikväll.
Alltså, istället för att komma fram 13.50 måndag eftermiddag i Köpenhamn, kommer vi istället att vara framme 07.15 tisdag morgon... En liten försening på 17 timmar.
Ett tag där såg det ut som att bara jag och Jakob skulle få övernatta här, ta en morgonflight till Chicago, och åka därifrån till Köpenhamn natten därpå. Som tur var fick vi platser till Washington ikväll, och därifrån till Köpenhamn.
Så här ser det ut, för alla er flygplansorienterade personer jag känner:
Flight UA 1554 , Las Vegas till Washington Dulles 27:e jan kl 23:35
Flight UA 9404, Washington till Köpenhamn Kastrup 28:e jan kl 17.20
Förlåt för att det inte blivit några bilder på sistone! Jag tänkte lägga upp allt på bilddagboken när jag kommer hem istället. Jag skulle kunna posta en del bilder nu, men jag vill verkligen spara på batteriet så jag kan skriva mer senare och använda datorn på planet.
I förrgår fick lite olika info, t ex att vi kunde köpa t ex t-shirt, underkläder och deodorant för att sedan få ersättning för pengarna vi lagt ut. Då köpte vi lite grejer på GAP och H&M (japp, det finns ett H&M i Las Vegas). Sedan fick vi veta att man istället fick hämta ut en tröja var i giftshopen (gällde såklart bara de simpla logo-tröjorna) och deo, tandborte och liknande. Självklart plockade vi ut grejer därifrån också. Jag minns inte mycket annat än att vi sedan somnade gott i vårt rum på Bellagio.
Igår gick vi alla fyra på Bellagios frukostbuffé, och jag smockade som vanligt in ohejdade mängder frukost. På förmiddagen fick vi äntligen ett meddelande på rumstelefonen som löd att vi antagligen kunde hämta vårt bagage på Monte Carlo senare under dagen. Då hade vi redan åkt till Monte Carlo en gång, och dessutom snackat en lång stund med conciergen på Bellagio. Vi åkte till Monte Carlo vid fyra på eftermiddagen och påbörjade en viss väntan. I lobbyn uppträdde Lance Burton, den "master magician" som har en stående show på Monte Carlo i vanliga fall, och tar ut ett antal tiotal dollar för en biljett. Efter nån halvtimmes väntan fick vi komma upp till ett större rum, där våra grejer låg slarvigt ihoppackade i väskorna och i påsar. Vi fick, under bevakning, kolla igenom allt så inget saknades. Vad saknades? Jo, mina 340 dollar som låg i kassaskåpet. De andra grejerna i kassaskåpet var där. Konstigt nog var mina pengar med på deras lista över grejer de hittat i skåpet, men ändå inte där bland mina grejer. Förr eller senare kommer jag få tillbaks dem, men för tillfället är jag nästan pank på dollar.
Vi tog med bagaget tillbaks till Bellagio, och åt sedan en riktigt fin måltid på Smith & Wollenskys, som har skitfina stekar. Jag har verkligen tröttnat på köttkulturen här, så jag tog hälleflundra. Och vilken hälleflundra sen! Jakob mådde kass igen, och åt bara en sallad plus det jag bjöd på av min fisk.
Imorse packade vi alltså, men någon frukost hann vi tyvärr inte med. Vi sprang ett varv på Planet Hollywoods asstora galleria för att hitta Earl of Sandwich, som självklart låg vid entrén när vi skulle gå ut...
Nu följer lite flighter, tidszoner och liknande, så notera att klockan här är tio över två mitt på dagen. Hursomhelst, efter en del bökande med bagage och taxi och sånt var vi på flygplatsen, vi checkade in, gick igenom säkerhetskontrollen, och tog sedan ett litet tåg till terminalen. Med en och en halv timme kvar till flighten satt vi oss ner och åt och drack kaffe för de sista småpengarna. Sen fick vi reda på följande:
Vår flight (13.00 Las Vegas - Denver) skulle bli två timmar försenad pga låga moln.
Detta medförde att vi missade vår atlantflygning (Denver - Frankfurt).
Nästa flygning går sent ikväll.
Alltså, istället för att komma fram 13.50 måndag eftermiddag i Köpenhamn, kommer vi istället att vara framme 07.15 tisdag morgon... En liten försening på 17 timmar.
Ett tag där såg det ut som att bara jag och Jakob skulle få övernatta här, ta en morgonflight till Chicago, och åka därifrån till Köpenhamn natten därpå. Som tur var fick vi platser till Washington ikväll, och därifrån till Köpenhamn.
Så här ser det ut, för alla er flygplansorienterade personer jag känner:
Flight UA 1554 , Las Vegas till Washington Dulles 27:e jan kl 23:35
Flight UA 9404, Washington till Köpenhamn Kastrup 28:e jan kl 17.20
Förlåt för att det inte blivit några bilder på sistone! Jag tänkte lägga upp allt på bilddagboken när jag kommer hem istället. Jag skulle kunna posta en del bilder nu, men jag vill verkligen spara på batteriet så jag kan skriva mer senare och använda datorn på planet.
26 January 2008
How we ended up at the Bellagio, without our luggage
This is written in one of the conference halls in Bellagio Hotel, on a borrowed laptop. This keybord doesn't have either aa, ae or oe, so I'll write in english.
I'm sorry you haven't heard from us in such a long while. The connection in our Monte Carlo-room has been down.
Because what happened today is more interesting (though less fun) than what happened yesterday and the day before that, I'll skip them for the time being.
This is more or less what happened today. Jakob and I went to the IHOP (International House of Pancakes) to have brunch. It was great, and heavy. We decided to walk the calories off, and when we got to Paris (it was great, on the outside). At 10.30 or something I got a call from Leszek saying there was a fire in Monte Carlo, and that Zofia was really shaken up since she doesn't speak english, she had no clue as to what was going on. He asked us to get there to meet her. When we got nearer to our hotel, I saw some grey smoke in the sky in our direction. Sure, it was a pillar of black smoke coming up from the backside of Monte Carlo. Coming closer, we even saw flames. A big part of the Strip was closed for traffic, and noone was allowed in the Monte Carlo. We met Zofia, and took a cab to the convention centre, where Leszek was. She was crying, and appearently she had been in the room when the alarm went off. She went out in the corridor, and there were people screaming and running to the stairs. She grabbed her purse and ran down the stairs - remember, we were all at the 29th floor.
At the convention centre, we watched the news. They said the fire had started on the roof, and since stuff was falling down, the lower floors caught fire aswell. The roof was burning, and the top five or so floors. The Monte Carlo has three wings: a south, west and a north one. The fire was mostly on the west and south wings, and we lived in the north one, but Leszek and Zofia was in the south one.
At one o'clock the fair, World of Concrete, was over and we all helped out tearing the display for a few hours. That was good, I think, because it got our minds off the whole fire business. Did our room catch fire? If not, was there a sprinkler system in the room? Where will we stay? For how long? When do we get our luggage back? When most of the display was apacked, we went to the MGM Grand, as the news said all guests at Monte Carlo should. We got there, but they only put us in a shuttle bus. The chauffeurs asked us: Treasure Island or Bellagio? For us, that's not really a decision. Bellagio is luxurious and a whole lot better than Monte Carlo. Treasure Island is tacky, it's the one with the Pirate-theme. We got here, checked in, got up the elevator and voila! Our room is beautiful, it has curtains that open with a button on the wall, the bathroom has double sinks, and the bathtub and shower are separate. I will post pictures of it as soon as I can.
Summa summarum. There was a fire in our floor at the Monte Carlo. We weren't there, and no harm was done to us at all. We all have our passports, my cellphone works (hopefully a few days more), and we're all ok. The room is great (though the view is not as fantastic)! The staff here are talking about reimbursements for the lost stuff, and that we can buy things that we need for tonight and tomorrow morning which they will pay for later.
Just now the information girl here in the convention room told us the Monte Carlo will maybe let guests in at 21.00 (2,5 hours from now) to pick up their luggage. My guess is that only applies for guests at the lower floors. When we ask, they don't know anything about the damage or anything.
So, I'm ok, Jakob is ok, Leszek and Zofia are ok, and hopefully we will have everything figured out before we leave Las Vegas.
We will keep you posted!
I'm sorry you haven't heard from us in such a long while. The connection in our Monte Carlo-room has been down.
Because what happened today is more interesting (though less fun) than what happened yesterday and the day before that, I'll skip them for the time being.
This is more or less what happened today. Jakob and I went to the IHOP (International House of Pancakes) to have brunch. It was great, and heavy. We decided to walk the calories off, and when we got to Paris (it was great, on the outside). At 10.30 or something I got a call from Leszek saying there was a fire in Monte Carlo, and that Zofia was really shaken up since she doesn't speak english, she had no clue as to what was going on. He asked us to get there to meet her. When we got nearer to our hotel, I saw some grey smoke in the sky in our direction. Sure, it was a pillar of black smoke coming up from the backside of Monte Carlo. Coming closer, we even saw flames. A big part of the Strip was closed for traffic, and noone was allowed in the Monte Carlo. We met Zofia, and took a cab to the convention centre, where Leszek was. She was crying, and appearently she had been in the room when the alarm went off. She went out in the corridor, and there were people screaming and running to the stairs. She grabbed her purse and ran down the stairs - remember, we were all at the 29th floor.
At the convention centre, we watched the news. They said the fire had started on the roof, and since stuff was falling down, the lower floors caught fire aswell. The roof was burning, and the top five or so floors. The Monte Carlo has three wings: a south, west and a north one. The fire was mostly on the west and south wings, and we lived in the north one, but Leszek and Zofia was in the south one.
At one o'clock the fair, World of Concrete, was over and we all helped out tearing the display for a few hours. That was good, I think, because it got our minds off the whole fire business. Did our room catch fire? If not, was there a sprinkler system in the room? Where will we stay? For how long? When do we get our luggage back? When most of the display was apacked, we went to the MGM Grand, as the news said all guests at Monte Carlo should. We got there, but they only put us in a shuttle bus. The chauffeurs asked us: Treasure Island or Bellagio? For us, that's not really a decision. Bellagio is luxurious and a whole lot better than Monte Carlo. Treasure Island is tacky, it's the one with the Pirate-theme. We got here, checked in, got up the elevator and voila! Our room is beautiful, it has curtains that open with a button on the wall, the bathroom has double sinks, and the bathtub and shower are separate. I will post pictures of it as soon as I can.
Summa summarum. There was a fire in our floor at the Monte Carlo. We weren't there, and no harm was done to us at all. We all have our passports, my cellphone works (hopefully a few days more), and we're all ok. The room is great (though the view is not as fantastic)! The staff here are talking about reimbursements for the lost stuff, and that we can buy things that we need for tonight and tomorrow morning which they will pay for later.
Just now the information girl here in the convention room told us the Monte Carlo will maybe let guests in at 21.00 (2,5 hours from now) to pick up their luggage. My guess is that only applies for guests at the lower floors. When we ask, they don't know anything about the damage or anything.
So, I'm ok, Jakob is ok, Leszek and Zofia are ok, and hopefully we will have everything figured out before we leave Las Vegas.
We will keep you posted!
23 January 2008
En Margarita mot skyarna
Igår gick vi till Rainforest Café, men det var tyvärr ingen hit. Servitörerna där var väldigt väldigt jäktade och överlag var det ingen direkt upplevelse. När hon frågade om vi ville ta med resterna (enorma portioner!) i en låda, fick vi sedemera en varsin styrofoam-box att stjälpa över maten i själva, vid bordet. Men jag tror jag måste ha en souvenir därifrån ändå för hela temat var så mysigt. De hade lite sjysta grejer på rea, så varför inte.
Jag började känna av en ordentlig förkylning igår, och Jakob var typ hur trött som helst. Så efter våra enorma middagar (två tredjedelar tog vi med oss hem) gick vi hem, jag tog en liten decaf-kaffe på Starbuck's och så la vi oss.
Imorse sov vi ändå till sju! Efter att ha vaknat en massa gånger under natten med täppt näsa blev vi väckta per telefon. Vi gick och käkade frukost med Leszek och Zofia på Subway, och sen åkte Jakob till mässan en sväng. Vi sågs utanför Mirage (vi fick båda anstränga oss ordentligt för att komma dit - att gå till ett hotell man ser från sitt fönster kan alltså ta över en halvtimme) och sen strosade vi lite. Vi såg The Venetian (Venedig-tema, med en kanal inomhus med gondoler i), gick senare till Planet Hollywood längs deras mall. Där såg vi några emo-killar! De i princip första som ens påminde om hårdrockare!
Jag köpte en ögonskugga med fem färger för nitton dollar. Hehe.
Inne på Planet Hollywood letade vi efter något sånt där speciellt Margarita-ställe. Och vi hittade La Salsa Cantina, där vi beställde världens största Margarita. En timme senare sitter jag med samma Margarita bredvid mig på hotellrummet, och jag har blivit märkbart berusad. De snålar inte på spriten, fastän de behöver inte ange exakt cl-antal!
Vi promenerade vidare, och här på Monte Carlo köpte jag en termosmugg som ser precis ut som en pappmugg från Starbuck's.
Nu är det dags för en lur, och ikväll är vi tydligen bjudna på gratisdrinkar på Voodoo Lounge på Hotel Rio., ett större företag än Nox-Crete betalar. Hejsvejs!
(Jag känner mig inte nykter nog att pula med bilduppladdning, så vi tar det i nästa inlägg...)
Jag började känna av en ordentlig förkylning igår, och Jakob var typ hur trött som helst. Så efter våra enorma middagar (två tredjedelar tog vi med oss hem) gick vi hem, jag tog en liten decaf-kaffe på Starbuck's och så la vi oss.
Imorse sov vi ändå till sju! Efter att ha vaknat en massa gånger under natten med täppt näsa blev vi väckta per telefon. Vi gick och käkade frukost med Leszek och Zofia på Subway, och sen åkte Jakob till mässan en sväng. Vi sågs utanför Mirage (vi fick båda anstränga oss ordentligt för att komma dit - att gå till ett hotell man ser från sitt fönster kan alltså ta över en halvtimme) och sen strosade vi lite. Vi såg The Venetian (Venedig-tema, med en kanal inomhus med gondoler i), gick senare till Planet Hollywood längs deras mall. Där såg vi några emo-killar! De i princip första som ens påminde om hårdrockare!
Jag köpte en ögonskugga med fem färger för nitton dollar. Hehe.
Inne på Planet Hollywood letade vi efter något sånt där speciellt Margarita-ställe. Och vi hittade La Salsa Cantina, där vi beställde världens största Margarita. En timme senare sitter jag med samma Margarita bredvid mig på hotellrummet, och jag har blivit märkbart berusad. De snålar inte på spriten, fastän de behöver inte ange exakt cl-antal!
Vi promenerade vidare, och här på Monte Carlo köpte jag en termosmugg som ser precis ut som en pappmugg från Starbuck's.
Nu är det dags för en lur, och ikväll är vi tydligen bjudna på gratisdrinkar på Voodoo Lounge på Hotel Rio., ett större företag än Nox-Crete betalar. Hejsvejs!
(Jag känner mig inte nykter nog att pula med bilduppladdning, så vi tar det i nästa inlägg...)
Representationsfylla, och sedemera lite shopping
Igår följde jag med Leszek och Jakob på lite representationskäk med Nox-Crete-snubbarna. Spridda namn: Dave, Danny, Andy, Irven, John, Charlie, osv, ja ni fattar. Mitt första möte med riktigt riktigt trevliga amerikanska människor! Alla i halvsportiga kläder, som amerikaner har. Alla var välklippta, rena, mycket avslappnade OCH artiga. Några var rätt överviktiga, och en var en riktig lantis (såg det ut som): reklamkeps, stor mustasch, randig skjorta, jeans. Han hette Dave och berättade en massa om sig själv, och verkade uppriktigt nyfiken på oss också. Han var belevad och hade rest omkring, men rubbade inte det minsta på sin amerikanitet. Han började med att berätta lite om sin dragracing-bil och sitt svetsande när vi satt och åt New Yorkska sandwiches på New York New York-hotellet. Jakob snackade om bergochdalbanan som ligger ovanpå hotellet, och ett par av grabbarna var inte sena med att ta initiativ till att åka på en gång. Sagt och gjort, de drog iväg medan vi tog oss vidare till en cool bar på Mandalay Bay (det svindyra hotellet vi åt på i förrgår). Baren hette Red Square och hade, you guessed it - kommunisttema. De drack Martinis - jag vägrade. Det blev Heineken och gin & tonic ("I'm a beer girl", som jag sa upprepade gånger). Det roliga var att vi fyllnade till rejält (vissa av oss mer än andra, läs Jakobs blogg för att få reda på vem) och hade riktigt roligt! Jakob gjorde sitt sydstatsnummer till allas underhållning, och vi skojade och skrattade. Dave tyckte vi skulle komma till hans stuga i Kansas och rida lite på hans hästar, åka i hans båt på floden och fiska. Och såklart kolla in hans dragracer!
Vi var rätt fulla, och himlarns trötta, så vid åtta tog vi taxi till Monte Carlo, köpte med oss lite Subway-käk och gick och la oss. Vid nio.
Här är Jakob med Dave på Red Square.
Här är ett exempel på hur hotellet Mandalay Bay ser ut på insidan.
Följande morgon vaknar jag alltså klockan fem igen. Tredje soluppgången över bergen och The Strip, ja ni fattar hur det går till.
Vi skulle äta med Leszek och Zofia i buffén, men eftersom vi redan ätit resterna av våra Subway-mackor var inte inte hungriga på det. Vi valde att prova kafét istället (det är verkligen inte alls ett kafé, det är en riktigt fin restaurang istället). Där möter vi Irwen och Don från Nox-Crete som tycker vi kan joina dem. Sagt och gjort! Där sitter vi på en fin restaurang, med nio businessmen, till frukost. Och jag kan säga att de var trevliga även i nyktert tillstånd!
Det känns konstigt att prata med amerikaner när man liksom har något att representera, dvs Leszeks gren av företaget. Jakob anses ju vara lite av en efterföljare och han har hittills gjort ett mycket gott intryck bland grabbarna, så jag vill hjälpa till. Svårt att veta hur man ska prata för att låta artig, men inte prata skolengelska. Vad kan man prata om, hur många artighetsfraser klämmer man egentligen in? De ställde oss iaf många intresserade frågor, mest om flighten och varför vi pratar så bra engelska.
Vi åkte längre bort på The Strip, närmare bestämt till Wynn. Det är ett rätt nytt hotell (inte helt färdigbyggt för att vara helt specifik!) och det är riktigt riktigt fint. Smakfullt, och en smula outside-the-box-tänk när det kommer till inredning. Lite ... europeiskt, skulle jag vilja säga, men helt eklektiskt ändå. Utisdan av de två välvda höghusen är i bronsfärgat glas. Vi gick med i deras playerclub (helt gratis, vi fick ett plastkort med tio dollar att spela för) och testade lite slots. Det var helt otroligt tråkigt, och mina tio dollar försvann på en och en halv minut. Inget vunnet, inget kul. Det mesta i Vegas som är riktigt kul, är faktiskt gratis.
Ljusslingor kring träden (riktiga), mosaik här och var i golvet...
Lyktor i taket, som långsamt snurrade. Synd bara på rulltrapporna.
Här är en bild på det översta på en av Wynn-byggnaderna.
Vi hittade en mall som jag ville gå in i. Rätt tråkiga (för mig) märkesaffärer, men jag köpte mig min andra Grande Decaf Vanilla Soy Latte och blev påhoppad av en tjej som sålde nagelprylar. Hon visade ett litet kit som man kan göra typ schabloner på naglarna med en stämpel. Hon gjorde en på mig, och jag tänkte what the hey, och köpte det. Äntligen nåt att ta med hem! Jag hittade även skitsnygga skyddsklistermärken till iPoden, men det var obemannat, så ingen lycka där.
Det här åbäket är alltså gallerian.
Såhär köper man en iPod på Macy's. Ur en automat med touchscreen.
Sen följde lite hotell-sightseeing!
Här är ett skepp som står i en asstor fontän, utanför hotellet Treasure Island.
Mirage och fontänen framför.
Jakob tittar upp i det höga taket i Caesars Palace's entré.
Tillbaks på mammas gata: hotellet New York New York (det har blivit något av ett favoritställe). Vi kollade in Harley Davidson-store igen, där Jakob köpte en tröja, och jag en, plus att han hängde utan den där assnygga 3000-kronorsskinnjackan till imorgon.
Bergochdalbanan passade jag på igår, så det var istället dags nu! Vi åkte, det kostade 14 dollar, och det var jättekul! Den var inte så fet, men ligger på ett hotell i Las Vegas. Självklart köpte vi fotot för ytterligare 14 dollar :)
Denna fanns i arkaden. Någon som vill testa elektriska stolen för två dollar?
Hoppas jag inte missat att säga lite knäppa grejer om det här stället... Det sprutas ut syresatt och parfymerad luft i casinona, för att det inte ska lukta rök i de (utan undantag) heltäckningsmattebeläggda golven, och så man ska hålla sig pigg medan man sitter och spelar.
Det finns rulltrappor precis överallt. Eller rullband om det bara handlar om att ta sig fram längs golvet... Såg även två personer som var uppenbart icke-handikappade, som hade hyrt permobilar att ta sig kring i.
Det mesta kostar här lika mycket som i Sverige. Lite tråkigt att det inte är billigare, men å andra sidan behöver jag inte spendera mer än jag hade gjort i Sverige. Jag har en ganska realistisk syn på shopping här.
Man ska alltid börja med att fråga "how are you" till människor. Butikspersonal, casinoanställda, taxichaffisar... Det är som "hej" i Sverige, man får verkligen inte glömma det.
Nu börjar Jakob tröttna på mitt Nintendo, så snart drar vi nog äntligen till Rainforest Café och käkar!
Vi var rätt fulla, och himlarns trötta, så vid åtta tog vi taxi till Monte Carlo, köpte med oss lite Subway-käk och gick och la oss. Vid nio.
Här är Jakob med Dave på Red Square. 
Här är ett exempel på hur hotellet Mandalay Bay ser ut på insidan. Följande morgon vaknar jag alltså klockan fem igen. Tredje soluppgången över bergen och The Strip, ja ni fattar hur det går till.
Vi skulle äta med Leszek och Zofia i buffén, men eftersom vi redan ätit resterna av våra Subway-mackor var inte inte hungriga på det. Vi valde att prova kafét istället (det är verkligen inte alls ett kafé, det är en riktigt fin restaurang istället). Där möter vi Irwen och Don från Nox-Crete som tycker vi kan joina dem. Sagt och gjort! Där sitter vi på en fin restaurang, med nio businessmen, till frukost. Och jag kan säga att de var trevliga även i nyktert tillstånd!
Det känns konstigt att prata med amerikaner när man liksom har något att representera, dvs Leszeks gren av företaget. Jakob anses ju vara lite av en efterföljare och han har hittills gjort ett mycket gott intryck bland grabbarna, så jag vill hjälpa till. Svårt att veta hur man ska prata för att låta artig, men inte prata skolengelska. Vad kan man prata om, hur många artighetsfraser klämmer man egentligen in? De ställde oss iaf många intresserade frågor, mest om flighten och varför vi pratar så bra engelska.
Vi åkte längre bort på The Strip, närmare bestämt till Wynn. Det är ett rätt nytt hotell (inte helt färdigbyggt för att vara helt specifik!) och det är riktigt riktigt fint. Smakfullt, och en smula outside-the-box-tänk när det kommer till inredning. Lite ... europeiskt, skulle jag vilja säga, men helt eklektiskt ändå. Utisdan av de två välvda höghusen är i bronsfärgat glas. Vi gick med i deras playerclub (helt gratis, vi fick ett plastkort med tio dollar att spela för) och testade lite slots. Det var helt otroligt tråkigt, och mina tio dollar försvann på en och en halv minut. Inget vunnet, inget kul. Det mesta i Vegas som är riktigt kul, är faktiskt gratis.
Ljusslingor kring träden (riktiga), mosaik här och var i golvet...
Lyktor i taket, som långsamt snurrade. Synd bara på rulltrapporna.
Här är en bild på det översta på en av Wynn-byggnaderna.Vi hittade en mall som jag ville gå in i. Rätt tråkiga (för mig) märkesaffärer, men jag köpte mig min andra Grande Decaf Vanilla Soy Latte och blev påhoppad av en tjej som sålde nagelprylar. Hon visade ett litet kit som man kan göra typ schabloner på naglarna med en stämpel. Hon gjorde en på mig, och jag tänkte what the hey, och köpte det. Äntligen nåt att ta med hem! Jag hittade även skitsnygga skyddsklistermärken till iPoden, men det var obemannat, så ingen lycka där.
Det här åbäket är alltså gallerian.
Såhär köper man en iPod på Macy's. Ur en automat med touchscreen.Sen följde lite hotell-sightseeing!
Här är ett skepp som står i en asstor fontän, utanför hotellet Treasure Island.
Mirage och fontänen framför.
Jakob tittar upp i det höga taket i Caesars Palace's entré.Tillbaks på mammas gata: hotellet New York New York (det har blivit något av ett favoritställe). Vi kollade in Harley Davidson-store igen, där Jakob köpte en tröja, och jag en, plus att han hängde utan den där assnygga 3000-kronorsskinnjackan till imorgon.
Bergochdalbanan passade jag på igår, så det var istället dags nu! Vi åkte, det kostade 14 dollar, och det var jättekul! Den var inte så fet, men ligger på ett hotell i Las Vegas. Självklart köpte vi fotot för ytterligare 14 dollar :)
Denna fanns i arkaden. Någon som vill testa elektriska stolen för två dollar? Hoppas jag inte missat att säga lite knäppa grejer om det här stället... Det sprutas ut syresatt och parfymerad luft i casinona, för att det inte ska lukta rök i de (utan undantag) heltäckningsmattebeläggda golven, och så man ska hålla sig pigg medan man sitter och spelar.
Det finns rulltrappor precis överallt. Eller rullband om det bara handlar om att ta sig fram längs golvet... Såg även två personer som var uppenbart icke-handikappade, som hade hyrt permobilar att ta sig kring i.
Det mesta kostar här lika mycket som i Sverige. Lite tråkigt att det inte är billigare, men å andra sidan behöver jag inte spendera mer än jag hade gjort i Sverige. Jag har en ganska realistisk syn på shopping här.
Man ska alltid börja med att fråga "how are you" till människor. Butikspersonal, casinoanställda, taxichaffisar... Det är som "hej" i Sverige, man får verkligen inte glömma det.
Nu börjar Jakob tröttna på mitt Nintendo, så snart drar vi nog äntligen till Rainforest Café och käkar!
21 January 2008
Den Dyra Restaurangen, och mycket mer
Vi har varit ofrivilligt romantiska ännu en gång och sett soluppgången över Nevada-öknen igen. 05:45 vaknade jag till liv, så det var ju ingen fara att vi skulle äta frukost klockan 07:30.
Kära läsare, jag måste dock backa till gårdagen. Jag bloggade ju inget mer, men det borde jag banne mig ha gjort.
Vi var så otroligt mätta efter frukostbuffén igår, så vi gick i godan ro omkring och åt inte lunch. När vi en lång lång stund senare fått liv i gamlingarna (både Leszek och Zofia är faktiskt över 50 bast) tänkte vi titta på hotellen Luxor och Mandalay Bay.
Luxor är en sjukt cool svart glaspyramid, som rymmer massor av hotellrum, restauranger, affärer, muséer, scener och allt möjligt. Det var mycket stort, helt enkelt. På toppen finns en massivt stark lampa som lyser rakt upp när det är mörkt.
Vi var så väldigt hungriga, så vi gick vidare och tittade på Mandalay Bay där det finns en hajutställning. Den var stängd, men vi valde att hitta en restaurang där. Här bör jag flika in att det i varje hotell (eller venue, som de säger här) inkluderar åtminstone fem restauranger, fem affärer och ett par lokaler för shower. Mandalay Bar var väldigt vackert, med Las Vegas-mått mätt. Flådigt, dyrt, stilrent, stort. Vi tittade lite i en gratisguide jag hade med mig. StripSteak låter bra, tänkte vi. Bra? Vad slutade min nota på? 77 dollar. Med dricks, och pga min brist på mindre valörer, blev det 85 dollar för mig. "Vad blir det i svenska kronor?" Jo, med ett skratt som satt sig i halsen skriver jag 535 kronor. "Men Marie, vad i allsindar kan du ha stoppat i dig för mastig meny för över 500 spänn?" Den billigaste huvudrätten på menyn (Barbecue Pork Short Ribs), och en öl. Det ni. Restaurangen var fin, servitörerna var proffsiga. Men trots detta satt vi mest och skruvade på oss för det var så dyrt. Min framtida ekonomiska situation har faktiskt ändrats lite, det blev ett wake up-call att äta så dyrt. Här finns nästan inget sätt att äta billigt. Man äter ute, punkt.
Ännu värre var det dock för Jakob! För ett förstahandsvittnesmål kring hans ännu dyrare måltid som inte ens blev uppäten rekommenderar jag http://snakeonaplane.blogspot.com
Ja jävlar! (Förlåt, mamma) Nog om detta.
I morse skulle vi äta frukost på Starbuck's här på Monte Carlo (självklart finns det ett Starbuck's på varje hotell) med Leszek, Zofia och Leszeks Amerika-baserade chef. Vi gick om varandra hit och dit - det slutade med att vi fyra åt av den härliga frukostbuffén istället! Här är en bild från buffén. Nota bene: man får inte använda sin tallrik mer än en gång, så tänk på att det bara är en av typ tre tallrikar jag åt.
Äggröra och bacon. Minibagel med cream cheese, rökt lax och rödlök.
De andra tallrikarna innehöll amerikanska blåbärspannkakor med värm sirap, och olika frukter och bär med keso.
Jakob följde med Leszek för att sätta upp Nox-Crete-montern i mässhallen. Jag har ju besökt ett par mässor, men har förstått att Las Vegas Convention Center är något lite värre... Ska titta in nån gång under vår vistelse. Kvar på hotellet blev jag och Zofia! Jag tog med henne ut på stan för att titta på några fler hotell, och visa henne lite. Hela promenaden kantades av en knackig lektion i svenska, eftersom hon vill lära sig och flytta till Sverige, ihop med Leszek. Hon pratar, som sagt, bara polska och har ett pyttelitet engelskt ordförråd.
Så här solupplyst kan jag vara vid niosnåret!
Så här ser en entré till vårt hotell ut. I bakgrunden ser man byggnaden med själva rummen. Vi bor på 29:e våningen, vilket är fjärde uppifrån.
Detta är en del av hotellet New York New York, och dess bergochdalbana, som går kring byggnaderna.
Här är en liten bit av interören på Excalibur, ett stort hotell med riddarna runt runda bordet-tema.
Detta är Excalibur-slottet, en bild från kvällen innan. Detta är alltså inte på något sätt en miniatyr!
Jag och Zofia gick till Luxor igen, denna gången gick vi även in och tittade.
Dessa står i Luxors entré.
Nu strejkar bilduppladdningen, så jag beskriver lite istället.
Luxor insida är otroligt stor, det står sfinxar, obelisker och liknande egyptiska grejer överallt. Mycket vulgärt, rent inredningsmässigt.
Vi gick förbi Tropicana, ytterligare ett hotell där jag senare ska gå på en utställningen om människokroppen. Som jag uppfattat det är det riktiga kroppar!
Sen gick vi in på MGM Grand igen. Jag gillar det hotellet bäst, tror jag. De är lagom kitschiga, har ett jättehärlig ställe som heter Rainforest Café som är fyllt med växter, låtsasdjur och akvarier. Det låter och de har verkligen inte missat en enda kvadratcentimeter att fylla med regnskogsprylar. Där drack jag ju också mitt första Starbuck's-kaffe... Vi såg lejonburen! Men den var tom. Ska göra ett nytt försök och hoppas lejonen är där då.
Avslutningsvis visade jag M&M-affären för Zofia, och tog en titt i Coca Cola-affären, sen gick vi till hotellet igen. Och här sitter jag!
Klockan är halv ett och jag gissar att Jakob dyker upp hyfsat snart.
Reflektioner krävs, märker jag. Jag kan inte bara lista upp grejer!
Det är mycket svårt att gå omkring här och inte tänka på det enorma slöseriet med material, mat, pengar och bränsle som föriggår här. De bygger och bygger, medan vissa byggnader inte ens är bebodda - bara prydnader. Man serverar sjukt stora portioner (du hittar lätt stekar uppåt 1 kg), och i och med bufféerna slängs det jättemycket mat. Folk tar taxi från ett hotell till ett annat, när det handlar om promenader som inte ens tar 10 minuter.
Folk är såklart tjocka, men jag har bara sett några stycken riktigt riktigt feta (såna som väntar på nästa hiss för de måste i princip åka själv för att få plats). De som har ett BMI på mellan 20 och 25 är inte överrepresenterade, direkt.
Personalen är överlag rätt trevlig, men det varierar. Lobbypersonal och affärsbiträden är mycket trevligare än servitörer och dealers är min sammanfattning. Jag tror Las Vegas är mer turistskadat än många andra resmål i USA.
Det är så stort, så mycket, så ofattbart att man inte riktig vet var man ska ta vägen. Vilket, av alla dessa grejer, ska jag välja att spendera mina pengar och min tid på? Shower, affärer, kaféer, restauranger, utställningar...
Nu ska jag nog ta en lur.
Kära läsare, jag måste dock backa till gårdagen. Jag bloggade ju inget mer, men det borde jag banne mig ha gjort.
Vi var så otroligt mätta efter frukostbuffén igår, så vi gick i godan ro omkring och åt inte lunch. När vi en lång lång stund senare fått liv i gamlingarna (både Leszek och Zofia är faktiskt över 50 bast) tänkte vi titta på hotellen Luxor och Mandalay Bay.
Luxor är en sjukt cool svart glaspyramid, som rymmer massor av hotellrum, restauranger, affärer, muséer, scener och allt möjligt. Det var mycket stort, helt enkelt. På toppen finns en massivt stark lampa som lyser rakt upp när det är mörkt.
Vi var så väldigt hungriga, så vi gick vidare och tittade på Mandalay Bay där det finns en hajutställning. Den var stängd, men vi valde att hitta en restaurang där. Här bör jag flika in att det i varje hotell (eller venue, som de säger här) inkluderar åtminstone fem restauranger, fem affärer och ett par lokaler för shower. Mandalay Bar var väldigt vackert, med Las Vegas-mått mätt. Flådigt, dyrt, stilrent, stort. Vi tittade lite i en gratisguide jag hade med mig. StripSteak låter bra, tänkte vi. Bra? Vad slutade min nota på? 77 dollar. Med dricks, och pga min brist på mindre valörer, blev det 85 dollar för mig. "Vad blir det i svenska kronor?" Jo, med ett skratt som satt sig i halsen skriver jag 535 kronor. "Men Marie, vad i allsindar kan du ha stoppat i dig för mastig meny för över 500 spänn?" Den billigaste huvudrätten på menyn (Barbecue Pork Short Ribs), och en öl. Det ni. Restaurangen var fin, servitörerna var proffsiga. Men trots detta satt vi mest och skruvade på oss för det var så dyrt. Min framtida ekonomiska situation har faktiskt ändrats lite, det blev ett wake up-call att äta så dyrt. Här finns nästan inget sätt att äta billigt. Man äter ute, punkt.
Ännu värre var det dock för Jakob! För ett förstahandsvittnesmål kring hans ännu dyrare måltid som inte ens blev uppäten rekommenderar jag http://snakeonaplane.blogspot.com
Ja jävlar! (Förlåt, mamma) Nog om detta.
I morse skulle vi äta frukost på Starbuck's här på Monte Carlo (självklart finns det ett Starbuck's på varje hotell) med Leszek, Zofia och Leszeks Amerika-baserade chef. Vi gick om varandra hit och dit - det slutade med att vi fyra åt av den härliga frukostbuffén istället! Här är en bild från buffén. Nota bene: man får inte använda sin tallrik mer än en gång, så tänk på att det bara är en av typ tre tallrikar jag åt.
Äggröra och bacon. Minibagel med cream cheese, rökt lax och rödlök.
De andra tallrikarna innehöll amerikanska blåbärspannkakor med värm sirap, och olika frukter och bär med keso.
Jakob följde med Leszek för att sätta upp Nox-Crete-montern i mässhallen. Jag har ju besökt ett par mässor, men har förstått att Las Vegas Convention Center är något lite värre... Ska titta in nån gång under vår vistelse. Kvar på hotellet blev jag och Zofia! Jag tog med henne ut på stan för att titta på några fler hotell, och visa henne lite. Hela promenaden kantades av en knackig lektion i svenska, eftersom hon vill lära sig och flytta till Sverige, ihop med Leszek. Hon pratar, som sagt, bara polska och har ett pyttelitet engelskt ordförråd.
Så här solupplyst kan jag vara vid niosnåret!
Så här ser en entré till vårt hotell ut. I bakgrunden ser man byggnaden med själva rummen. Vi bor på 29:e våningen, vilket är fjärde uppifrån.
Detta är en del av hotellet New York New York, och dess bergochdalbana, som går kring byggnaderna.
Här är en liten bit av interören på Excalibur, ett stort hotell med riddarna runt runda bordet-tema.
Detta är Excalibur-slottet, en bild från kvällen innan. Detta är alltså inte på något sätt en miniatyr!
Jag och Zofia gick till Luxor igen, denna gången gick vi även in och tittade.
Dessa står i Luxors entré.
Nu strejkar bilduppladdningen, så jag beskriver lite istället.
Luxor insida är otroligt stor, det står sfinxar, obelisker och liknande egyptiska grejer överallt. Mycket vulgärt, rent inredningsmässigt.
Vi gick förbi Tropicana, ytterligare ett hotell där jag senare ska gå på en utställningen om människokroppen. Som jag uppfattat det är det riktiga kroppar!
Sen gick vi in på MGM Grand igen. Jag gillar det hotellet bäst, tror jag. De är lagom kitschiga, har ett jättehärlig ställe som heter Rainforest Café som är fyllt med växter, låtsasdjur och akvarier. Det låter och de har verkligen inte missat en enda kvadratcentimeter att fylla med regnskogsprylar. Där drack jag ju också mitt första Starbuck's-kaffe... Vi såg lejonburen! Men den var tom. Ska göra ett nytt försök och hoppas lejonen är där då.
Avslutningsvis visade jag M&M-affären för Zofia, och tog en titt i Coca Cola-affären, sen gick vi till hotellet igen. Och här sitter jag!
Klockan är halv ett och jag gissar att Jakob dyker upp hyfsat snart.
Reflektioner krävs, märker jag. Jag kan inte bara lista upp grejer!
Det är mycket svårt att gå omkring här och inte tänka på det enorma slöseriet med material, mat, pengar och bränsle som föriggår här. De bygger och bygger, medan vissa byggnader inte ens är bebodda - bara prydnader. Man serverar sjukt stora portioner (du hittar lätt stekar uppåt 1 kg), och i och med bufféerna slängs det jättemycket mat. Folk tar taxi från ett hotell till ett annat, när det handlar om promenader som inte ens tar 10 minuter.
Folk är såklart tjocka, men jag har bara sett några stycken riktigt riktigt feta (såna som väntar på nästa hiss för de måste i princip åka själv för att få plats). De som har ett BMI på mellan 20 och 25 är inte överrepresenterade, direkt.
Personalen är överlag rätt trevlig, men det varierar. Lobbypersonal och affärsbiträden är mycket trevligare än servitörer och dealers är min sammanfattning. Jag tror Las Vegas är mer turistskadat än många andra resmål i USA.
Det är så stort, så mycket, så ofattbart att man inte riktig vet var man ska ta vägen. Vilket, av alla dessa grejer, ska jag välja att spendera mina pengar och min tid på? Shower, affärer, kaféer, restauranger, utställningar...
Nu ska jag nog ta en lur.
Söndag i Las Vegas
Whoa.
Whoa.
Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Jag börjar kronologiskt!
Jag vaknade ju strax efter fem på morgonen. Då var det becksvart ute, men lite senare såg det ut såhär:
Tittade på soluppgången, duschade, gick tids nog ner till lobbyn för att kolla om det försvunna bagaget kommit. Vi knackade på hos Leszek och Zofia, och de ville äta frukostbuffé med oss här på Monte Carlo. Och vilken buffé! Jag får skriva ner mina intryck, men jag tror Jakob skrivit mer om det (http://www.snakeonaplane.blogspot.com). Dels fick man plocka ihop sina ingredienser själv man ville ha i sin omelett, och så står en kock och bara steker ihop omeletter. De hade otroligt stora stekar, biffar, korvar och sånt. Till frukost! Det fanns amerikanska pannkakor, som jag åt till förnöjelse. Mina första amerikanska pannkakor! Med värmd maple syrup...
French toast och våfflor fanns också. Räkor, såser, grönsaker, massor av frukt, olika äggröror, bacon. Servitören kom med det man ville dricka, och vi drack vad de kallar Mimosa – juice och champagne. Några sådana...
Efter en lur på förmiddagen gick jag och Jakob ut och tittade oss lite omkring. Vi rörde oss kring ett väldigt litet område, men gud vad mycket vi såg...
Hotellet New York, New York erbjöd en miniatyrstad inomhus och fruktansvärt många olika små ätställen, slots, spelbord och affärer. Vi gick in och dreglade över de otroligt snygga kläderna i Harley Davidson- affären.
Här är Jakob framför hotellet:
Här är en bild på New York. Inomhu
s. (Ute skiner solen)
Det fanns massor av kött i ett genomskinligt kylskåp. Här är lite av det, och även skylten. Läs, och bli vegetarian:
Vi gick över Gatan (The Strip alltså, Gatan med stort G) till MGM Grand och tittade in. De hade bland annat en restaurang (Rainforest Café) och en jättestor giftshop dedikerad till bara grejer som hade med restaurangen att göra. Så är det på många ställen. En temarestaurang med en stooor giftshop som hör till. Därinne fanns massor av den typen. Jag avnjöt därinne min första Starbucks-kaffe! Jag beställde en Grande Decaf Vanilla Soy Latte. Hahaha! Den var faktiskt jättegod.
Sen gick vi vidare längs gatan och såg ett läbbigt ställe. Det var ett litet stånd där de erbjöd kunderna att andas typ syrgas bubblat genom nån vätska som fanns i olika färger. Helt galet. Dessutom en tub man kunde lägga sig i och få massage av vattenstrålar. Det var ett galonskynke mellan kroppen och vattnet, så man inte blev blöt. Men där låg folk!
Vi var in i en M&M-affär. En affär, bara med M&M-parafernalia. Det är knäppt. Men jag är inte klar - affären bestod av fyra våningar! Fyra våningar M&M-prylar!
Vid en korsning såg jag den coolaste bilen hittills: en limo. Den hade sju dörrar på längden. Och det var inte vilken bil som helst, det var en Hummer. En sju dörrar lång vit Hummer-limo.
En bit till längs gatan fanns ett biluthyrningsställe, med bl a Lamborghini Gallardo, Lotus Elise, Porsche Carrera GT, Hummer H1, Ferarri Maranello, Viper GR10, BMW Z4 och Harleys. Häftigt att se såna bilar på riktigt!
Whoa.
Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Jag börjar kronologiskt!
Jag vaknade ju strax efter fem på morgonen. Då var det becksvart ute, men lite senare såg det ut såhär:
Tittade på soluppgången, duschade, gick tids nog ner till lobbyn för att kolla om det försvunna bagaget kommit. Vi knackade på hos Leszek och Zofia, och de ville äta frukostbuffé med oss här på Monte Carlo. Och vilken buffé! Jag får skriva ner mina intryck, men jag tror Jakob skrivit mer om det (http://www.snakeonaplane.blogspot.com). Dels fick man plocka ihop sina ingredienser själv man ville ha i sin omelett, och så står en kock och bara steker ihop omeletter. De hade otroligt stora stekar, biffar, korvar och sånt. Till frukost! Det fanns amerikanska pannkakor, som jag åt till förnöjelse. Mina första amerikanska pannkakor! Med värmd maple syrup...
French toast och våfflor fanns också. Räkor, såser, grönsaker, massor av frukt, olika äggröror, bacon. Servitören kom med det man ville dricka, och vi drack vad de kallar Mimosa – juice och champagne. Några sådana...
Efter en lur på förmiddagen gick jag och Jakob ut och tittade oss lite omkring. Vi rörde oss kring ett väldigt litet område, men gud vad mycket vi såg...
Hotellet New York, New York erbjöd en miniatyrstad inomhus och fruktansvärt många olika små ätställen, slots, spelbord och affärer. Vi gick in och dreglade över de otroligt snygga kläderna i Harley Davidson- affären.
Här är Jakob framför hotellet:
Här är en bild på New York. Inomhu
s. (Ute skiner solen) Det fanns massor av kött i ett genomskinligt kylskåp. Här är lite av det, och även skylten. Läs, och bli vegetarian:
Vi gick över Gatan (The Strip alltså, Gatan med stort G) till MGM Grand och tittade in. De hade bland annat en restaurang (Rainforest Café) och en jättestor giftshop dedikerad till bara grejer som hade med restaurangen att göra. Så är det på många ställen. En temarestaurang med en stooor giftshop som hör till. Därinne fanns massor av den typen. Jag avnjöt därinne min första Starbucks-kaffe! Jag beställde en Grande Decaf Vanilla Soy Latte. Hahaha! Den var faktiskt jättegod.
Sen gick vi vidare längs gatan och såg ett läbbigt ställe. Det var ett litet stånd där de erbjöd kunderna att andas typ syrgas bubblat genom nån vätska som fanns i olika färger. Helt galet. Dessutom en tub man kunde lägga sig i och få massage av vattenstrålar. Det var ett galonskynke mellan kroppen och vattnet, så man inte blev blöt. Men där låg folk!
Vi var in i en M&M-affär. En affär, bara med M&M-parafernalia. Det är knäppt. Men jag är inte klar - affären bestod av fyra våningar! Fyra våningar M&M-prylar!
Vid en korsning såg jag den coolaste bilen hittills: en limo. Den hade sju dörrar på längden. Och det var inte vilken bil som helst, det var en Hummer. En sju dörrar lång vit Hummer-limo.
En bit till längs gatan fanns ett biluthyrningsställe, med bl a Lamborghini Gallardo, Lotus Elise, Porsche Carrera GT, Hummer H1, Ferarri Maranello, Viper GR10, BMW Z4 och Harleys. Häftigt att se såna bilar på riktigt!
20 January 2008
Las Vegas, söndag kl 07:10
Wow! Vi är i Las Vegas!
Sen sist har vi gått igenom alla säkerhetsrutiner de har för människor på väg in i USA, vilket egentligen betyder fler lappar att fylla i och att besvara ett par frågor från en passkontrollant (are you here for business or pleasure?) och så ska man svara likadant som man skrev på lappen - enkelt! Man fick även ge sina fingeravtryck och le för en webcam. Storebror ser dig, som sagt.
Flygningen till Las Vegas från O'Hare var så som man tänker sig en inrikesflight: trängre säten, otrevligare personal, bullrigare flygplan.
Väl framme i Las Vegas känns det bra. Tills Jakobs ena väska, och all Leszek och Zofias packning inte dyker upp på bagagebandet!
På hotellet har tydligen bokningen av mitt och Jakobs rum inte gått igenom, och vi får strula en stund med det. Sen köpte vi lite macka på SubWay, käkade det uppe på rummet och somnade. Då var klockan ca 23 lokal tid, och vi hade rest i 27 timmar.
Imorse vaknade jag 05.30 och tyckte det var dags att gå upp. Vi har haft en mysig morgon, vi känner oss pigga och utvilade. Vi såg soluppgången! Lite häftigt att se alla hotell (vi bor alltså mitt på The Strip!) och soluppgången över öknen och bergen.
Jag har tagit ett par bilder på hotellrummet, men jag lägger upp dem tillsammans med fler sen.
Här är en länk till Jakobs blogg, missa inte den!
http://www.snakeonaplane.blogspot.com
Sen sist har vi gått igenom alla säkerhetsrutiner de har för människor på väg in i USA, vilket egentligen betyder fler lappar att fylla i och att besvara ett par frågor från en passkontrollant (are you here for business or pleasure?) och så ska man svara likadant som man skrev på lappen - enkelt! Man fick även ge sina fingeravtryck och le för en webcam. Storebror ser dig, som sagt.
Flygningen till Las Vegas från O'Hare var så som man tänker sig en inrikesflight: trängre säten, otrevligare personal, bullrigare flygplan.
Väl framme i Las Vegas känns det bra. Tills Jakobs ena väska, och all Leszek och Zofias packning inte dyker upp på bagagebandet!
På hotellet har tydligen bokningen av mitt och Jakobs rum inte gått igenom, och vi får strula en stund med det. Sen köpte vi lite macka på SubWay, käkade det uppe på rummet och somnade. Då var klockan ca 23 lokal tid, och vi hade rest i 27 timmar.
Imorse vaknade jag 05.30 och tyckte det var dags att gå upp. Vi har haft en mysig morgon, vi känner oss pigga och utvilade. Vi såg soluppgången! Lite häftigt att se alla hotell (vi bor alltså mitt på The Strip!) och soluppgången över öknen och bergen.
Jag har tagit ett par bilder på hotellrummet, men jag lägger upp dem tillsammans med fler sen.
Här är en länk till Jakobs blogg, missa inte den!
http://www.snakeonaplane.blogspot.com
Lördag
Det här är det första riktiga reseinlägget. Jag sitter på flight UA 949 mellan Heathrow och Chicago, och vi är just nu ovanför Quebec. Enligt skärmen är det 2:03 kvar tills vi landar i Chicago. Jag vet inte vad klockan är och jag har ingen aning om hur längesen det var vi vaknade i Tyringe...
I fredags efter min tysta retreatdag cyklade jag hem, packade det sista, sen var vi on our way! Jakob bakom ratten, så åkte vi från Örebro till Tyringe utanför Hässleholm där svärfarsan bor. Han agerar värd för denna resa, och hans nya donna är också med oss. Hon kan varken svenska eller engelska eller tyska, bara polska. Men hon är himla trevlig! Vi sov över i Leszeks andra lägenhet, bara tre timmar eller så. Kl 23-02.30 typ. Halv fyra fick vi fyra skjuts av en av Leszeks grabbar till Malmö Syd, varifrån vi tog tåg till Köpenhamn, Kastrup. Där var det väldigt fint och modernt, och på Kastrup käkade jag och Jakob en svindyr frukosttallrik. Där började Leszek dricka öl. Jag fick magknip av alla de slag! Nervös, jättetrött och allt möjligt. Sedan följer flighten mot London, Heathrow med originalavgångstid 7.30 blev mer och mer försenad. Väl i luften var vi nästan en timme försenade, och nära London fick vi cirkulera ytterligare ett tag pga brist på landningsbanor. Jag var så genomtrött att jag somnade innan planet ens lyft, och sov sedan hela tiden fram till landning. Pga förseningarna var vår transfer till Chicago utom hopp! På Heathrow fick vi en ny flight mot Chicago. Vi köpte cigarrer i tax-freen av en sjukt trevlig svart kvinna vid namn Joyce som skojade bullrigt med oss och det faktum att Leszek valde cigarrer och Jakob betalade. Hon ville få in sin son i Leszeks betongbusiness! En caesarsallad i terminalen (som mer liknar en flyktingförläggning!) senare, så var vi on our way mot Chicago. Jättetrevlig personal, bekväma säten, massor med film, en kanal som bara visar var vi är och hur lång restid det är kvar, och ett antalmusikkanaler (jag utnyttjade yogamusikkanalen när jag sov). Käket är bra, jag och Jakob sitter och pratar om en massa trevliga saker, och Leszek har äntligen somnat efter jag vet inte hur många whiskeys. En läskig grej är den gröna lapp vi får fylla i istället för att ansöka om visum. Man får fylla i uppgifter om sig själv, var man ska bo, passnummer osv. Och ett frågeformulär med frågor om huruvida man blivit arresterad eller dömd för något, om man är mentalt sjuk (?) eller beroende av något, eller om man varit i en vårdnadstvist i USA, eller om man tidigare blivit deporterad och sånt. Hej svejs storebror!
Förhoppningsvis tillägger jag något när jag väl publicerar detta.
I fredags efter min tysta retreatdag cyklade jag hem, packade det sista, sen var vi on our way! Jakob bakom ratten, så åkte vi från Örebro till Tyringe utanför Hässleholm där svärfarsan bor. Han agerar värd för denna resa, och hans nya donna är också med oss. Hon kan varken svenska eller engelska eller tyska, bara polska. Men hon är himla trevlig! Vi sov över i Leszeks andra lägenhet, bara tre timmar eller så. Kl 23-02.30 typ. Halv fyra fick vi fyra skjuts av en av Leszeks grabbar till Malmö Syd, varifrån vi tog tåg till Köpenhamn, Kastrup. Där var det väldigt fint och modernt, och på Kastrup käkade jag och Jakob en svindyr frukosttallrik. Där började Leszek dricka öl. Jag fick magknip av alla de slag! Nervös, jättetrött och allt möjligt. Sedan följer flighten mot London, Heathrow med originalavgångstid 7.30 blev mer och mer försenad. Väl i luften var vi nästan en timme försenade, och nära London fick vi cirkulera ytterligare ett tag pga brist på landningsbanor. Jag var så genomtrött att jag somnade innan planet ens lyft, och sov sedan hela tiden fram till landning. Pga förseningarna var vår transfer till Chicago utom hopp! På Heathrow fick vi en ny flight mot Chicago. Vi köpte cigarrer i tax-freen av en sjukt trevlig svart kvinna vid namn Joyce som skojade bullrigt med oss och det faktum att Leszek valde cigarrer och Jakob betalade. Hon ville få in sin son i Leszeks betongbusiness! En caesarsallad i terminalen (som mer liknar en flyktingförläggning!) senare, så var vi on our way mot Chicago. Jättetrevlig personal, bekväma säten, massor med film, en kanal som bara visar var vi är och hur lång restid det är kvar, och ett antalmusikkanaler (jag utnyttjade yogamusikkanalen när jag sov). Käket är bra, jag och Jakob sitter och pratar om en massa trevliga saker, och Leszek har äntligen somnat efter jag vet inte hur många whiskeys. En läskig grej är den gröna lapp vi får fylla i istället för att ansöka om visum. Man får fylla i uppgifter om sig själv, var man ska bo, passnummer osv. Och ett frågeformulär med frågor om huruvida man blivit arresterad eller dömd för något, om man är mentalt sjuk (?) eller beroende av något, eller om man varit i en vårdnadstvist i USA, eller om man tidigare blivit deporterad och sånt. Hej svejs storebror!
Förhoppningsvis tillägger jag något när jag väl publicerar detta.
17 January 2008
Mindre än två dygn kvar
Hej kära blogg.
Nu är det sent onsdag kväll, och jag har opponering på ett PM om massage och dess effekt på demenssjuka patienter imorgon kl 8.30. Passet är slut vid lunch, och efter det följer mina sista timmar att bli klar inför resan. Jag ska scanna och kopiera våra pass, för att ta med en kopia i bagaget och lämna en hos svärmorsan. Sånt man ska göra tydligen. Jag ska packa klart - vilket inte är en liten punkt! Många känner ångest när man åkt, för då blir man orolig för att man eventuellt glömt något. Jag har istället ångest nu, för det är nu och imorgon eftermiddag jag har en chans att förebygga att glömma bort något. För det mesta resulterar det i att jag har med mig grejer inför missöden - åksjuketabletter, plåster, numret till SOS International i mobilen, långkalsonger (det närmar sig faktiskt nollan på nätterna i Las Vegas!)... Men vad jag för det mesta missar är sköna grejer som vore kul att ha med sig. I skrivande stund kom jag på att mitt älskade resesällskap borde bränna några skivor med låtar av sitt band för att dela med sig av till eventuella skivbolagsbossar han stöter på.
Skor! Jag tycker det är skitsvårt med skor. Bekväma skor att gå ändlösa irriga promenader längs The Strip och dess överdådiga hotellobbys krävs. Samtidigt vill man ju vara fin när man faktiskt är i Sin City! Och när man faktiskt ska på nån uppdressad middag, ska man då ha skor som duger att sitta i, eller ska man kunna gå i dessa också? Dilemman uppstår, jag som har svårt att avgöra bara vilka skor jag ska ha i plugget...
Shopping! Vi tänkte köpa ett Wii där. Wii, extra handkontroll och nunchucks. Kanske en digitalkamera, om inte annat för att fota från helikoptern när vi åker runt i Grand Canyon... Blir det inget av dessa funderar jag på att köpa en ny mobiltelefon. Jakob ska nog köpa en ny iPod. Men det kanske är roligare att köpa mer unika grejer, som kläder och fullständigt jättenödvändiga Prylar?
Skolan! Är det lönt att ta med sig kurslitteratur som handlar om studiedesign, kommer man verkligen ha sinnesnärvaro och tid till det? Med datorn i bagaget kanske jag kan hålla mig lite uppdaterad via kurshemsidan, åtminstone.
För tillfället är det ungefär sex timmar kvar tills jag ska vakna, och jag har tydligen uppdaterat bloggen istället för att opponera på det där PM:et.
Nu är det sent onsdag kväll, och jag har opponering på ett PM om massage och dess effekt på demenssjuka patienter imorgon kl 8.30. Passet är slut vid lunch, och efter det följer mina sista timmar att bli klar inför resan. Jag ska scanna och kopiera våra pass, för att ta med en kopia i bagaget och lämna en hos svärmorsan. Sånt man ska göra tydligen. Jag ska packa klart - vilket inte är en liten punkt! Många känner ångest när man åkt, för då blir man orolig för att man eventuellt glömt något. Jag har istället ångest nu, för det är nu och imorgon eftermiddag jag har en chans att förebygga att glömma bort något. För det mesta resulterar det i att jag har med mig grejer inför missöden - åksjuketabletter, plåster, numret till SOS International i mobilen, långkalsonger (det närmar sig faktiskt nollan på nätterna i Las Vegas!)... Men vad jag för det mesta missar är sköna grejer som vore kul att ha med sig. I skrivande stund kom jag på att mitt älskade resesällskap borde bränna några skivor med låtar av sitt band för att dela med sig av till eventuella skivbolagsbossar han stöter på.
Skor! Jag tycker det är skitsvårt med skor. Bekväma skor att gå ändlösa irriga promenader längs The Strip och dess överdådiga hotellobbys krävs. Samtidigt vill man ju vara fin när man faktiskt är i Sin City! Och när man faktiskt ska på nån uppdressad middag, ska man då ha skor som duger att sitta i, eller ska man kunna gå i dessa också? Dilemman uppstår, jag som har svårt att avgöra bara vilka skor jag ska ha i plugget...
Shopping! Vi tänkte köpa ett Wii där. Wii, extra handkontroll och nunchucks. Kanske en digitalkamera, om inte annat för att fota från helikoptern när vi åker runt i Grand Canyon... Blir det inget av dessa funderar jag på att köpa en ny mobiltelefon. Jakob ska nog köpa en ny iPod. Men det kanske är roligare att köpa mer unika grejer, som kläder och fullständigt jättenödvändiga Prylar?
Skolan! Är det lönt att ta med sig kurslitteratur som handlar om studiedesign, kommer man verkligen ha sinnesnärvaro och tid till det? Med datorn i bagaget kanske jag kan hålla mig lite uppdaterad via kurshemsidan, åtminstone.
För tillfället är det ungefär sex timmar kvar tills jag ska vakna, och jag har tydligen uppdaterat bloggen istället för att opponera på det där PM:et.
15 January 2008
Ett gott resebloggande
På fredag/lördag åker jag och min kära fästman till Las Vegas. Eftersom skolan fortsätter medan jag är borta tar jag med mig datorn för att hålla mig a jour. Så varför inte hålla eventuella läsare a jour? Jag tänkte göra detta till en reseblogg, med berättelser och bilder.
Mer kommer!
Mer kommer!
08 January 2008
Planer för 2008
Januari: 18-28:e Resa till Las Vegas med Jakob, svärfar och hans nya dam.
Februari: 18:e Tre år tillsammans med Jakob
Mars: 1:a Jag fyller 23
8-11:e Till Krakow för svärfarsans dams 50-årsfest
Maj: 25:e Jakob fyller 26 år och ett års förlovning
Juli: Flytta till Lund
Augusti: Vårt bröllop i Lund
Bröllopsfest med släkten i Krakow
September: Läser på Lunds Universitet eller Malmö Högskola
December: Kanske skaffa hund!
Februari: 18:e Tre år tillsammans med Jakob
Mars: 1:a Jag fyller 23
8-11:e Till Krakow för svärfarsans dams 50-årsfest
Maj: 25:e Jakob fyller 26 år och ett års förlovning
Juli: Flytta till Lund
Augusti: Vårt bröllop i Lund
Bröllopsfest med släkten i Krakow
September: Läser på Lunds Universitet eller Malmö Högskola
December: Kanske skaffa hund!
Subscribe to:
Posts (Atom)
