Vi var rätt fulla, och himlarns trötta, så vid åtta tog vi taxi till Monte Carlo, köpte med oss lite Subway-käk och gick och la oss. Vid nio.
Här är Jakob med Dave på Red Square. 
Här är ett exempel på hur hotellet Mandalay Bay ser ut på insidan. Följande morgon vaknar jag alltså klockan fem igen. Tredje soluppgången över bergen och The Strip, ja ni fattar hur det går till.
Vi skulle äta med Leszek och Zofia i buffén, men eftersom vi redan ätit resterna av våra Subway-mackor var inte inte hungriga på det. Vi valde att prova kafét istället (det är verkligen inte alls ett kafé, det är en riktigt fin restaurang istället). Där möter vi Irwen och Don från Nox-Crete som tycker vi kan joina dem. Sagt och gjort! Där sitter vi på en fin restaurang, med nio businessmen, till frukost. Och jag kan säga att de var trevliga även i nyktert tillstånd!
Det känns konstigt att prata med amerikaner när man liksom har något att representera, dvs Leszeks gren av företaget. Jakob anses ju vara lite av en efterföljare och han har hittills gjort ett mycket gott intryck bland grabbarna, så jag vill hjälpa till. Svårt att veta hur man ska prata för att låta artig, men inte prata skolengelska. Vad kan man prata om, hur många artighetsfraser klämmer man egentligen in? De ställde oss iaf många intresserade frågor, mest om flighten och varför vi pratar så bra engelska.
Vi åkte längre bort på The Strip, närmare bestämt till Wynn. Det är ett rätt nytt hotell (inte helt färdigbyggt för att vara helt specifik!) och det är riktigt riktigt fint. Smakfullt, och en smula outside-the-box-tänk när det kommer till inredning. Lite ... europeiskt, skulle jag vilja säga, men helt eklektiskt ändå. Utisdan av de två välvda höghusen är i bronsfärgat glas. Vi gick med i deras playerclub (helt gratis, vi fick ett plastkort med tio dollar att spela för) och testade lite slots. Det var helt otroligt tråkigt, och mina tio dollar försvann på en och en halv minut. Inget vunnet, inget kul. Det mesta i Vegas som är riktigt kul, är faktiskt gratis.
Ljusslingor kring träden (riktiga), mosaik här och var i golvet...
Lyktor i taket, som långsamt snurrade. Synd bara på rulltrapporna.
Här är en bild på det översta på en av Wynn-byggnaderna.Vi hittade en mall som jag ville gå in i. Rätt tråkiga (för mig) märkesaffärer, men jag köpte mig min andra Grande Decaf Vanilla Soy Latte och blev påhoppad av en tjej som sålde nagelprylar. Hon visade ett litet kit som man kan göra typ schabloner på naglarna med en stämpel. Hon gjorde en på mig, och jag tänkte what the hey, och köpte det. Äntligen nåt att ta med hem! Jag hittade även skitsnygga skyddsklistermärken till iPoden, men det var obemannat, så ingen lycka där.
Det här åbäket är alltså gallerian.
Såhär köper man en iPod på Macy's. Ur en automat med touchscreen.Sen följde lite hotell-sightseeing!
Här är ett skepp som står i en asstor fontän, utanför hotellet Treasure Island.
Mirage och fontänen framför.
Jakob tittar upp i det höga taket i Caesars Palace's entré.Tillbaks på mammas gata: hotellet New York New York (det har blivit något av ett favoritställe). Vi kollade in Harley Davidson-store igen, där Jakob köpte en tröja, och jag en, plus att han hängde utan den där assnygga 3000-kronorsskinnjackan till imorgon.
Bergochdalbanan passade jag på igår, så det var istället dags nu! Vi åkte, det kostade 14 dollar, och det var jättekul! Den var inte så fet, men ligger på ett hotell i Las Vegas. Självklart köpte vi fotot för ytterligare 14 dollar :)
Denna fanns i arkaden. Någon som vill testa elektriska stolen för två dollar? Hoppas jag inte missat att säga lite knäppa grejer om det här stället... Det sprutas ut syresatt och parfymerad luft i casinona, för att det inte ska lukta rök i de (utan undantag) heltäckningsmattebeläggda golven, och så man ska hålla sig pigg medan man sitter och spelar.
Det finns rulltrappor precis överallt. Eller rullband om det bara handlar om att ta sig fram längs golvet... Såg även två personer som var uppenbart icke-handikappade, som hade hyrt permobilar att ta sig kring i.
Det mesta kostar här lika mycket som i Sverige. Lite tråkigt att det inte är billigare, men å andra sidan behöver jag inte spendera mer än jag hade gjort i Sverige. Jag har en ganska realistisk syn på shopping här.
Man ska alltid börja med att fråga "how are you" till människor. Butikspersonal, casinoanställda, taxichaffisar... Det är som "hej" i Sverige, man får verkligen inte glömma det.
Nu börjar Jakob tröttna på mitt Nintendo, så snart drar vi nog äntligen till Rainforest Café och käkar!
