På gymmet idag upplevde jag, som ett par gånger förut, att kärlek och koncentrerad styrketräning har svårigheter att gå ihop.
Jag - Jag ska köra bänkpress, så du kan väl passa?
Sambo - Ja, visst!
[Sambo tittar ut över golvet.]
Jag - Är du med då?
Sambo - Ja!
Jag - Men kan du vara uppmärksam då?
Sambo - Men vad ska hända då?
Jag - När du säger att du ska passa kan du väl kolla också?
Sambo - Hur mycket uppmärksamhet behövs? Om jag inte skulle se om du inte klarar är det väl bara att lägga ner stången åt sidan?
Ska jag förvänta mig av min sambo att han är särdeles uppmärksam på mig bara för att vi råkar dela liv och saliv, eller gäller gymregler när vi är på gymmet? Är det en gymregel att bara ägna uppmärksamhet åt den tränande i slutet av setet?
Mitt program skulle splittas skrev jag tidigare, och nu har jag arbetat fram en preliminär 2-split. Det ena passet blir bröst, axlar, armar och mage; det andra blir ben och rygg.
Pass 1
Bänkpress
Axelpress
Framåtlutad hantellyft åt sidan
Smal bänkpress
Tricepspress i cable
Crunches/rumplyft
Sneda crunches
Pass 2
Marklyft
Stångrodd
Latsdrag
Benpress
Hyperextensions
Sittande rodd
Bicepscurls
Vadpress
Idag körde jag pass 1, som gick någorlunda bra. Fick räknas som prova-på-pass eftersom många övningar var nya.
Imorgon åker jag österut. Först till Norrtälje för att träffa pappa. På lördag förmiddag åker jag till Sollentuna till min mamma. På kvällen är det middag på restaurang för att fira min mammas fästmans 46-årsdag, men kanske mest för dennes fars och min morfars båda 80-årsdagar. På söndag kväll åker jag hem igen. Helgen blir alltså inte speciellt kaloriförbrukande. Istället Nintendo DS på tåget, pappas goda matlagning, brakmiddag på Edsbacka Krog, och umgänge med familjen.