Ironiska sömnproblem

Kursen jag läser just nu behandlar stress och stresshantering. I och med det går vi igenom avslappning, sömn, kognitionspsykologi, mental träning och så vidare. Jag har större sömnstörningar än någonsin, är inte det ironiskt? Ibland på lektionerna har vi avslappningsövningar, men jag kan inte sluta känna hur det surrar bakom ögonen och kokar i blodet.
Visst vet jag att det är en övergående fas, så jag får tröst i det. Och visst vet jag att jag nu har verktyg att handskas med detta.

Nystart, ekologiskt käk och palmolja.

Jag använde hyfsat lite socialpsykologi för att komma igång. Men jag gjorde det ändå. Nu har jag haft ett par dagars sunk igen, men innan det lyckades jag komma iväg till Friskis ett par gånger i veckan, gick med stavar (ja! Stavgång för en 22-årig tjej!) och var på gymmet ett par gånger. Jag vet inte riktigt varför jag inte kunde hålla det uppe. Jag gör ingenting just nu känns det som. Aaah... Jag vet! Jag har blivit med dator! Ett litet knyte som döljer massiv prestanda håller mig inomhus när det gnistrar fint och jag har underställ och stavar som bara väntar på uppmärksamhet.

Det publicerades en studie rätt nyligen som DN:s vetenskapssida skrev om. Det visade sig att ekologisk mat faktiskt är bättre för människor hälsa! Inte bara bättre och skonsammare för miljön och bra för att få företag att ta socialt ansvar alltså... Utöver det såg jag en annan studie som sa att om en gravid/ammande mamma drack ekologisk mjölk istället för konventionell mjölk fick barnet färre allergier. Dessa studier är ju bekräftelser av det vi redan visste, men sannerligen är det något som är värt lite mer uppmärksamhet.


Sen ville jag skriva några ord om palmolja. Ett jättebra livsmedel, som ger mycket mer olja per hektar än t ex rapsolja (sex gånger mer till och med). Problemet är bara att regnskog skövlas för plantagens skull. Detta betyder mindre regnskog och ingen odling för urinvånarna. Förkastligt för miljön och moralen.
Palmolja, tänker ni då, det köper jag aldrig. Men palmolja är väldigt vanligt i många halvfabrikat! Eldorado är kick-ass på att använda palmolja i grejer: chips, flingor, färdigmat... Om ni tar en titt på innehållsförteckningen av något skäl, titta då efter palmolja också. Så man kan välja något annat istället.

Socialpsykologi för att komma igång

Jag får erkänna att det nu var väldigt längesen jag tränade regelbundet. Juni var nog månaden då jag sist hade vanan att träna. Det är dags att erkänna sitt nederlag, men det är inte definierande! Nej, det var ett sk återfall. Enligt en socialpsykologisk teori, kallad den transteoretiska modellen, finns det fem stadier i förändringsprocessen och alla stadier kan man halka ner från. Först har vi förnekelsestadiet då man inte ens funderar på att förändra sitt beteende, tvåa är begrundandestadiet där man har vissa tankar på att kanske förändra sitt beteende. Sen kommer förberedelsestadiet där man planerar att börja med något, och när man väl har börjat ägna sig åt det nya beteendet kallas det handlingsstadiet. Det sista är aktivitetsstadiet där man upprätthåller den nya vanan.
Safe to say, jag är en kronisk förberedare. Occasional handling utförs på oregelbunden bas. Enligt en checklista på tio punkter som vi fick på en föreläsning förra veckan ska jag försöka pin-pointa vad jag behöver, och sen ska mina förberedelser faktiskt resultera i något. Jag ska förbereda mig för allt!

Light.

På Kolozzeum (länk till höger) har det just postats en länk till en stor, och nu ganska berömd, studie (granskad och peer-reviewed) som visar att aspartam är en "multipotential carcinogenic agent" vid ännu lägre doser än de accepterade gränsvärdena idag.
Coca-Cola gjorde alltså rätt i att byta sötningsmedlet i sin light-version till sukralos. De gjorde däremot jättefel som lanserade en 'ny' Coca-Cola, vid namn Zero. Som - ni gissade rätt - är sötad med aspartam. Nu finns det inga tvivel om att aspartam är väldigt onyttigt. Det är cancerogent. Jag har dessutom läst att det finns skäl att tro att den söta smaken i sig kan ge insulinpåslag, vilket suger jättemycket om man tror att effekten blir noll på blodsockret och därmed insulinet.
Hur ska vi göra? Är sukralos frälsaren för alla light-älskare?
Min fråga är istället; ska det verkligen vara tillåtet att vänja sig vid så söta livsmedel? Ju sötare ett sötningsmedel är, desto mer cancerogent är det. Kalorier eller inte.
Våra kroppar är inte gjorda för de raffinerade kolhydrater vi äter (socker, vitt mjöl), de är inte gjorda för de syntetiska ämnen vi lurar i oss (aspartam, transfett), och våra kroppar är definitivt inte gjorda för att äta så mycket mättat fett som vi äter.

Hur mycket fibrer äter du? Vet du att brist på fibrer i kosten är en bidragande faktor till dåliga kolestorolvärden? Vet du att brist på fibrer i kosten gör att gifter blir kvar längre i ditt tarmsystem och höjer markant din risk att få någon typ av tarmcancer?

Vet du att varje gång du sötar din mat med socker, varje gång du dricker läsk, varje gång du äter bakverk eller godis, så ersätter du stor mängd vitaminer, mineraler och andra antioxidanter (som du hade fått i dig om du åt bra oraffinerade livsmedel) med tomma, och väldigt många, kalorier.

Att vänja sig vid att äta söt mat, rik på mättat fett, lättuggad och färglös, är precis lika farligt som att bli beroende av nikotin eller alkohol.
Skillnaden är att ingen höjer på ögonbrynen när du sitter i matkoma efter lunchen. Att ingen skickar dig till terapeut om du är överviktig. Att ingen säger 'det där är inte tillåtet här' när du äter kebabtallrik.

Om man får träningsvärk i käkarna av att äta bra mat (mycket fibrer, färska grönsaker, hela korn, bönor) under en dag, då har man gjort väldigt fel, väldigt länge.

Sporadism, sporadiskhet, sporaditet?

De senaste veckorna har jag hursomhelst tränat sporadiskt. Nej, det var snällt sagt. Jag hade ett uppehåll eftersom jag kände mig konstant på väg att bli förkyld. Det känns fortfarande så! Men till slut struntade jag i det och tränade ändå.
Det splittade programmet går bra, men jag har inte bytt benpress mot knäböj än. Det är ju redan två helt nya övningar i passet som jag vill få in snitsen på; marklyft och stångrodd.
Påsken är ju i princip över nu. För mig var den bara en extra lång helg då det mesta var stängt. Det är de jävla kristnas fel. Mitt vanliga gym har haft stängt hela påskhelgen, och inte ens Friskis & Svettis höll öppet. Det fjolliga citygymmet nJoy hade dock öppet i lördags och fick påhälsning av oss. Där fanns gott om plats, lyxiga omklädningsrum och parkettgolv. På minussidan: vikterna i maskinerna var utmärkta i intervaller istället för kilon, alla stänger och hantlar låg i oordning i ställena (vad gör de anställda egentligen där?), viktskivorna hade ingen gummibeläggning vilket gjorde dem mycket klämma-finger-benägna när man skulle hänga upp dem, och till sist att de som tränade där var spännisar, mobilpratande störningsmoment eller fnittriga tjejer.


Idag har jag dock fått motion på Gustavsviks äventyrsbad! Där har jag åkt grym rutschbana, snurrat runt i värsta tefat/toalettspolar-grejen, plaskat i vågmaskinen, tappat fotfäste och orientering i "forsen", bubblat i bubbelpoolen, fått ett otal kallsupar, hånglat, stått på händer, lekt med mina låtsashalvbonussyskonbarn och sedan även fått påhälsning av min lika långväga, som goda vän Daniel Hök. Han dök upp hos svärmorsan som ett stopp i sin resa från Stockholm till Lund. Det tackar vi för!

Vad är det för fel med min axel?

Ibland, kanske ett par-tre gånger per år drabbas jag av ett ohyggligt ont. Det börjar som en spänning i kappmuskeln, den delen som går från nacken ut till axelknoppen. Man försöker massera. Sen inser jag att det gör mest ont när jag andas in djupt, eller andas ut ordentligt. Det börjar göra ont inuti kroppen, som ett spjut stucket in under nyckelbenet och ut genom skulderbladet. Sen börjar det kännas i överarmen. Sen längs med revbenen ända ner till det understa, både på framsidan och baksidan.
Och det fortsätter, det blir värre under några timmar. De flesta rörelser gör väldigt ont, så till slut ligger man blickstilla och försöker att andas så försiktigt som det bara går. För det mesta går det över under natten, men sist vaknade jag av att det gjorde väldigt ont, och även på morgonen satt det kvar lite.
Vad kan detta vara? En nerv i kläm? Jag har ingen aning.

En helt annan sak är att jag fick ett fint brev från CSN igår... Massor med pengar in på kontot strax, och sen regelbundna utbetalningar till mig!
YES!

Kulinarisk helg i Stockholmstrakterna

Min helg har verkligen inte innehållit någon träning, mer än långa timmar på fötterna i Kista Galleria.
I fredags åkte jag ut till min far i Norrtälje där vi åt halloumi med akaciahonung och valnötter till förrätt, huvudrätten var vietnamesisk saffranspanerad malhaj med sås på crème fraîche, saffran, cayennepeppar, räkor och dill, avorioris och frästa sockerärter till det. Efterrätt var björnbär med glass.
I lördags åkte hem till min syster i Helenelund, och på kvällen var det dubbelt 80-årsfirande på Edsbacka Krog. Menyn var bestämd sen innan, och i korta drag fick vi detta: aptitretare (caesarsallad i mousseform, salami-mousse och fänkålssmakande tonfisk) med torr sherry, förrätt (gravad hälleflundra och hälleflundramousse) med vitt vin, huvudrätt (lamm med rödvinssås) med rött vin, ostbricka (blåmögelost från Åre) med dessertvin, efterrätt ("mandeltrilogi") med ett annat dessertvin, sen kaffe med chokladpraliner.
I söndags ville mamma och syrran shoppa, så jag följde med. På kvällen fikade jag med en gammal polare innan jag tog tåget hem.

Träningen sker imorgon, jag lovar...

Par i gymmet?

På gymmet idag upplevde jag, som ett par gånger förut, att kärlek och koncentrerad styrketräning har svårigheter att gå ihop.
Jag - Jag ska köra bänkpress, så du kan väl passa?
Sambo - Ja, visst!
[Sambo tittar ut över golvet.]
Jag - Är du med då?
Sambo - Ja!
Jag - Men kan du vara uppmärksam då?
Sambo - Men vad ska hända då?
Jag - När du säger att du ska passa kan du väl kolla också?
Sambo - Hur mycket uppmärksamhet behövs? Om jag inte skulle se om du inte klarar är det väl bara att lägga ner stången åt sidan?
Ska jag förvänta mig av min sambo att han är särdeles uppmärksam på mig bara för att vi råkar dela liv och saliv, eller gäller gymregler när vi är på gymmet? Är det en gymregel att bara ägna uppmärksamhet åt den tränande i slutet av setet?

Mitt program skulle splittas skrev jag tidigare, och nu har jag arbetat fram en preliminär 2-split. Det ena passet blir bröst, axlar, armar och mage; det andra blir ben och rygg.
Pass 1
Bänkpress
Axelpress
Framåtlutad hantellyft åt sidan
Smal bänkpress
Tricepspress i cable
Crunches/rumplyft
Sneda crunches
Pass 2
Marklyft
Stångrodd
Latsdrag
Benpress
Hyperextensions
Sittande rodd
Bicepscurls
Vadpress

Idag körde jag pass 1, som gick någorlunda bra. Fick räknas som prova-på-pass eftersom många övningar var nya.

Imorgon åker jag österut. Först till Norrtälje för att träffa pappa. På lördag förmiddag åker jag till Sollentuna till min mamma. På kvällen är det middag på restaurang för att fira min mammas fästmans 46-årsdag, men kanske mest för dennes fars och min morfars båda 80-årsdagar. På söndag kväll åker jag hem igen. Helgen blir alltså inte speciellt kaloriförbrukande. Istället Nintendo DS på tåget, pappas goda matlagning, brakmiddag på Edsbacka Krog, och umgänge med familjen.

Nu har vi missat en massa!

Jag har ju kommit igång med träningen igen!
Sen i mitten på januari har jag styrketränat. Sen jag började skolan har jag cyklat dit varje dag (ca 8 km enkel resa). En liten chock var att upptäcka att jag vägde ca 64 kg när jag började träna, när jag trodde jag vägde 69. Vad säger det om en själv?
Styrketräningen har skett ca tre gånger i veckan, ibland fyra. Helkroppspass varje gång, som nu börjar bli påfrestande. Det tar lång tid och jag känner inte att jag kan koncentrera mig på varje muskelgrupp, och det drar verkligen all energi ur en.
Cyklandet har skett varje dag, tror jag tagit bussen till skolan en enda gång den här terminen.
För nästan en månad sen fick jag influensa och tränade inte på nästan två och en halv vecka.
Imorse stod vågen på 61,5 kg, men ärligt talat litar jag inte riktigt på den vågen. Den ger iaf fingervisning om förändringar.
I skolan läser vi just nu om t ex syreupptagningsförmåga och energiomvandling. Tenta är om drygt två veckor.
Jag håller en ganska noggrann träningsjournal på Kolozzeum (länk finns till höger) om någon har lust att se specifika vikter och övningar jag gör. Där heter jag såklart också SNOTCROW.

Idag blir det ett helkroppspass, kanske det sista innan jag splittar.